Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina spädaste år lärt mig vörda den och mina fäders
tro.»
»Det har äfven jag lärt», sade Israel allvarligt; »men
jag fattar icke rätt den intolerans, som gör, att vi icke
kunna förlika oss med, att andra dyrka Gud under en annan
form än vi själfva. Hade mitt hjärta fäst sig vid en kristen
flicka, så skulle jag äfven bjudit henne att bli min maka.»
»Du, en Levitain.»
»Abraham! Du, en Levitain, har deltagit i striden på
barrikaderna under revolutionsdagarna, och likväl hafva vi
inom vår släkt från barnaåren hört predikas: ’att man icke
får utgjuta medmänniskors blod’.»
»Sant; men jag har gjort det för befrämjande.af
mänsklighetens stora sak.»
»Om du, då det gäller friheten, deltager i de strider, som
utkämpas af de kristna, då gör du deras sak till din och
dem till dina bröder.»
»Ja visst, vi äro ju också alla barn af samma fader,
och då det handlar om det mål, hvartill vi alla sträfva,
då finnas ej andra än bröder. — Jag skulle varit en dålig
patriot, en yngling utan intresse för friheten, om jag
endast åsett, huru andra uppoffrade sig för fosterlandets
lycka, utan att jag bistod dem.»
»Åt hvilken skattade du då högst, åt din egen eller din
faders öfvertygelse?»
»Åt min egen, emedan jag ansåg den vara riktigast.»
»I sådant fall kan en dag komma, då upplysningen
undantränger intoleransen, och då du tvingas att uppoffra
den senare för den förra. — Att fördöma, förfölja eller
förakta någon för hans tro, är att gå tillbaka, icke framåt,
på upplysningens väg. Vi unga böra akta oss för att
hemfalla till ofördragsamhet.»
Med dessa ord bjöd Israel Abraham god natt och
lämnade ynglingen försänkt i tankar. Grubbla hörde likväl
icke till Abrahams lynne. Efter några ögonblick
förjagade han också alla allvarliga tankar och utropade vid sig
själf: »’Kärlek inbördes alla människor emellan’, borde
verkligen vara lifvets lösen. Den enas tillvaro är ljus och
klar som himmelens fäste, den andras mörk och dyster som
fängelsets natt; därför lefve friheten, utan den finnes icke
någon lycka på jorden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
