- Project Runeberg -  Börd och bildning /
77

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det skall åtminstone gå lättare än om ni dagligen se
hvarandra. Jag vet af erfarenhet, att, då hoppet icke mer
smickrar vår känsla, bleknar denna och förvandlas till ett
stort minne. Min vilja är, att ni upphör med edra
besök.»

»Haf medlidande med mig! Jag skall gå till min far,
jag skall säga honom, huru jag älskar Gabrielle, att mitt
lif, min lycka och hela mitt framtida väl bero på att få
kalla henne min maka. Jag skall tigga min lycka af
honom, och han skall icke förmå vägra mig den. Gif mig
blott några dagar! Det är mer än lifvet jag begär, det
är hela min framtid.»

»Och om er far icke lyssnar till edra böner?»

»Då, madame, skall jag, om ni så fordrar, gå bort utan
att någonsin återvända. Gif mig blott en enda vecka!»

I Abrahams blick låg så mycken smärta och ångest, att
madame Moulin blef rörd däraf.

»Må göra då», sade hon. »Icke skall jag vara den,
som i något afseende motarbetar er sällhet. Gifve Gud, att
jag kunde befrämja den!»

Abraham kysste rörd hennes händer.

Något senare vandrade han med tunga och långsamma
steg hem. Glad och lycklig som det tanklösa hoppet hade
han lämnat sitt hem, dyster och sorgsen som den bleka
verkligheten återvände han dit.

*



Morgonen därpå förrättades som vanligt bön i det gamla
familjerummet.

Abraham hade beslutit att efter andaktsöfningen begära
ett samtal med fadern och säga honom allt. Under det
Elias med sin klara, djupa och allvarliga röst läste de
vanliga bönerna, betraktade honom sonen, och Abrahams
hjärta darrade, då blicken hvilade på faderns ansikte, där
en från hjärtat gående andakt återspeglades.

När Elias läste dessa ord:

»Du, som låter evig frid härska i din himmel, må du
också skänka oss och hela Israel din frid!» då böjde
Abraham djupt ned sitt hufvud, liksom förödmjukad i
medvetande, att han, när bönen var slutad, skulle störa den frid,
som härskade inom hans familj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssbob/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free