Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moulin, som vådligen omkom, under det han ledsagade
en svensk på dennes resa i Schweiz. Var denne man er
make, min fru?»
»Ja, monsieur», svarade madame Moulin med rörelse.
»Då kan jag verkligen lyckönska mig öfver den
händelse, som fogat så, att jag fått reda på er. Under dessa
år har jag å mina egna och å den svenske ädlingens
vägnar sökt er öfverallt — utom i Paris.»
»Och af hvad anledning?» frågade madame Moulin.
»Af den anledningen, att jag önskade erhålla några
upplysningar om ett par personer, hvilkas namn er man
nämnde, ögonblicket innan han nedstörtade i afgrunden.
Ni vet troligen, utan att jag behöfver upprepa det, hvilka
dessa namn voro.»
»Nej, monsieur, jag är i fullkomlig okunnighet därom.
Slaget af min makes död träffade mig under en period, då
jag var utan alla bekanta härstädes. Denna min
öfver-gifna belägenhet hade en fördel, nämligen att mig
besparades smärtan af att åhöra skildringarna af den olycka,
hvilken beröfvade mig det käraste jag ägde här i lifvet.»
Det var något i tonfallet af madame Moulins röst, som
smekte örat. Också tycktes Elias med särdeles
uppmärksamhet lyssna därtill.
»I sådant fall, måste jag vara nog grym att upprepa er
mans sista ord. Han ropade åt den svenske ädlingen: ’Ni
är skulden till min död; genom er bli nu Jéröme Bassals
maka och barn bringade till elände. Bed er far bistå
Sophie d’Escare, som är i.../ Meningen fick ej något slut.
afgrunden uppslukade den och er man.»
Madame Moulin var häftigt upprörd. Elias fortfor:
»Sedan 1794 har jag, utan att tröttna, oupphörligt sökt
efter Jéröme Bassal och Sophie d’Escare, men ej funnit
dem. Nu, madame, är jag här, för att af er erfara, hvar
Jérome Bassals maka och barn vistas, eller åtminstone
få veta, när och i hvilken beröring er man stod till dem.
Personer, som lågo honom så ömt om hjärtat, att han i sitt
sista ögonblick tänkte på dem, kunna omöjligt vara
främmande för er.»
»Och likväl kan jag icke gifva er några upplysningar»,
svarade madame Moulin med fast röst. »Om dessa namn
en gång voro mig bekanta, så äro så många år förflutna.,
6 H Börd och bildning II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
