Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brielle bar på vänstra lillfingret. Elias fattade hennes hand
och frågade häftigt:
»Hvem har gifvit er denna ring?»
»En man, som med sin hustru och sin sjuke son en natt
gästade mina föräldrars hus, då vi bodde i trakten af
Geneve.»
»Och vet ni, hvem denne man var?»
»Nej, monsieur, jag har glömt hans namn.»
»Denne man var jag», sade Elias, »och den sjuka
gossen — Abraham. Ni är således samma flicka, som då så
vänligt förskaffade mig natthärbärge. — Underbara lek af
ödet. Till er kommer jag åter för att rädda honom
undan en framtid af oändliga lidanden.» Elias tryckte den
lilla handen och återtog efter ett kort uppehåll:
»Så långt tillbaka jag kan tänka, har jag ansett som
en stor, en förfärlig olycka, att tvenne människor af olika
religiös tro förena sina öden. — Jag älskar så varmt, så
allvarligt min Gud och min tro, att det för mig utgör ett
lidande att komma i närmare beröring med dem, som icke
äro mina trosförvandter. Jag har känt mig stolt öfver att
vara jude, att tillhöra det folk, som Gud utkorat till sitt,
och jag har ansett min börd, såsom israelit, helig. I mina
ögon innebär det en svår synd, om någon af min familj
förbinder sig med en, som icke är af judisk släkt och tro.
Och likväl sade min son i går att han ville gifta sig med
er. — När hjärtat träffas i sina allvarligaste känslor, då
erfar det en bitter smärta. Det var min förvillade sons
fader det ålåg att söka förebygga en olycka, hvilken skulle
hölja med skam och sorg alla rättrogna af Levitains hus.
Jag beslöt att uppsöka er. Detta om faderns känslor vid
sonens förgätande af plikterna mot sin Gud. — Nu till
er. Har ni öfvertänkt, huru en förening mellan er, en
kristen och en jude skulle kunna försiggå? Har ni en enda
minut fäst blicken på framtiden?»
»Nej, jag har endast af hela min själ älskat», svarade
Gabrielle.
»Men all kärleks mål är huslig sällhet. Huru vill ni
då att detta äktenskap skall föra därtill; då makarna äro
skilda i det heligaste af alla våra intressen ; då de icke i
en gemensam tro kunna bedja tillsammans. En dag skall
ni bli mor. Huru skola väl barnen uppfostras inom en
dylik familj. Till en af de bägge religionerna skola ovill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
