Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
religiös människa, med ett vildt, otämj bart lynne och ett
sinne, som finner njutning och tröst uti att såsom
uniforms-klädd bödel — slakta. Det återstår nu endast, att du blir
en man utan heder och ära.»
»För att bli detta erfordras, att jag icke skulle äga
en droppe af ditt blod, min fader», svarade Abraham kallt.
»Det ser verkligen ut, som om du ej ägde det. Alla dina
handlingar förneka det. Du har såsom rebell stridt på
gatorna i Paris, — på samma gator, där jag sett så
mycket oskyldigt blod rinna. Du har som en vacklande och
svag människa svikt din trohet mot Gud och Israel, då
du stod i begrepp att äkta en kristen flicka, och nu, —
nu går den politiske frihetshjälten, den moraliske
frihets-predikanten och deltager i ett eröfringskrig. Det fattas
blott, att juden Abraham Levitain bistår de kristna att med
våld tvinga de mohammedanska araberna att öfvergå till
kristna läran. Medgif, att du på ett fruktansvärdt sätt
förnekar de dygder, som utmärkt medlemmarna af
Levi-tains släkt.»
Elias talade med isande bitterhet. •
Abraham förblef tyst och orörlig.
»Är det ditt fasta beslut att bli militär?» återtog fadern
efter en stund.
»Jag kan ej handla annorlunda. Jag är ej den förste,
som i ärelystnaden söker ersättning för hvad han genom
kärleken förlorat? — Det ligger lika litet i vår släkt att
älska till hälften som att förråda heder och ära.»
»En af blod drypande ära äger således förmågan att
trösta dig öfver hvad du förlorat? Jag hade trott, att andra
medel behöfdes för en ädel själ att hela smärtans sår.»
»Ädel eller oädel, är detta den enda utväg, som
återstår. Redan i morgon lämnar jag Paris. Tillgif om jag
ej förmår handla annorlunda!»
»Jag skall få svårt att göra det», svarade Elias, utan
att någon rörelse förmärktes i hans röst eller ansikte.
»Säg ej så, utan gif mig din välsignelse såsom
ledsagare på vägen», stammade Abraham och böjde ett knä för
fadern.
»Skulle jag välsigna den, som utan all annan impuls än
en otålig ofördragsamhet med smärtan dragit ut att slåss
mot människor, som aldrig förbrutit sig mot honom?
Vänta ej detta af mig! — När du fått se så mycket blod flyta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
