Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp. »För mig ljuda alla språk väl, då tankarna, som
uttalas på dem, äro vackra.»
»Eh bien, hvar och en har sin smak!»
Lilie placerade dockan på en stol, lutade sig tillbaka
mot ryggstödet och tilläde med en undertryckt gäspning:
»Hör, huru stormen tjuter! Det är ett ohyggligt klimat,
det här svenska; man skall hafva en kropp af järn för att
kunna uthärda därmed.»
»Ett falskt påstående, Lilie», inföll Arthur, »du har ju
vistats här flera år och under denna tid blomstrat och varit
frisk. Detta bevisar, att äfven varelser af den mest subtila
natur kunna finna sig väl i vår bistra nord.»
»Kallar du det lefva, att man insvept i pälsar och
instängd inom fyra väggar framsläpar sina dagar? Det
liknar lif vet i en graf. Man känner huru dödens armar med
en isande kyla omsluta oss; man väntar hvarje ögonblick
att bli tryckt till benrangelsmannens bröst och uppgifva
andan. Jag upphörde att lefva samma dag jag gifte mig.»
»Min bror skulle bestämdt bli otröstlig, ifall han hörde
dig», yttrade Arthur skämtsamt; »det vill säga, ifall han
icke toge dina ord i den bemärkelsen, att du upphört lefva
ett eget lif, sedan du började lefva genom din kärlek till
honom.»
Lilie utbrast i ett muntert skratt. »Min vän, i vår
triviala värld finnes blott en kärlek, nämligen kärleken till
oss själfva. — Vi älska vårt eget jag och våra barn såsom
en del däraf. Detta är också den enda tillgifvenhet, som
är verklig, all annan är en chimér. Vi hafva gudi nog
med den, och då man omöjligt kan bli otrogen mot
densamma, blir det ej tänkbart att man kan inrymma någon
mer. Fråga bara min man!»
Den unga lärarinnan såg hastigt upp från sitt arbete;
blicken riktades på Lilie liksom hon velat utröna, om
denna talade allvarsamt.
»Min bror lade in om skilsmässa från kärleken till sig
själf då han fäste sitt hjärta vid dig», inföll Arthur.
»Lycklig den, som tror och ingenting vet», utbrast Lilie.
»Jag delar icke din öfvertygelse, — och jag skulle
verkligen känna mig nedtryckt om jag nödgades göra det. Att
Ernfrid för mig offrade något så storartadt, skulle plåga
mitt hjärta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
