Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Grefvinnan, min hustru, har utan min vetskap antagit
er såsom min dotters lärarinna», började grefve Ernfrid,
sedan de inkommit i blå salongen och grefven själf tagit
plats i en soffa. Han pekade på en stol åt Gabrielle, som,
oaktadt denna tillåtelse att sätta sig, blef stående. »Ni
torde därför», fortfor han, »finna det i sin ordning, om
jag önskar erhålla några upplysningar rörande den person,
åt hvilken fröken Eldau*s uppfostran blifvit öfverlämnad.»
»Detta finner jag så naturligt, att motsatsen skulle
förvåna mig. Också hoppas jag, att grefve Arthur Eldau
gifvit herr grefven alla de meddelanden, som i detta fall
äro af nöden», svarade Gabrielle.
»Jag vet, att han och min svärmor, markisinnan,
rekommenderat er; men det är icke till dem, utan till er själf
jag önskar vända mig. Huru gammal är ni, och huru länge
har ni varit lärarinna?»
»Jag är tjugusex år och har meddelat undervisning
sedan mitt femtonde år.» Utan att afvakta någon vidare
uppmaning, gjorde Gabrielle, med klar och tydlig röst,
reda för i hvilka hus hon gifvit lektioner och af hvilka
lärare hon själf tagit undervisning under sitt vistande i
Paris ; vidare, att hon med sin mor öfverflyttat till England
och där blifvit guvernant åt lord Q—fields enda dotter.
När denna gifte sig, hade markisinnan de Maillé skrifvit
och bedt Gabrielle antaga platsen såsom lärarinna hos
hennes dotter, grefvinnan Eldau.
»Jag begaf mig till Sverige för ett och ett halft år
sedan», slöt Gabrielle, »och uppehöll mig öfver vintern i
Stockholm för att lära mig svenska språket. Förliden höst
anlände jag hit och öfvertog då befattningen att uppfostra
herr grefvens dotter.»
Tillbakalutad i ena soffhörnet, afhörde Ernfrid den
redogörelse Gabrielle afgaf. Han hade betraktat henne
oaf-vändt och med en ihärdighet, liksom han önskat bringa
henne ur fattningen; men detta lyckades likväl ej.
När hon tystnade, sade han:
»Ni har således i fyra år vistats i lord Q—felds hus?»
»Ja, herr grefve.»
»Jag lyckönskar er, ty det är en af Englands äldsta
familjer.»
»Lord Q—field är en af de ädlaste och högsintaste män
man kan lära känna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
