- Project Runeberg -  Börd och bildning /
106

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

haft den, mottager jag icke. — Jag förmodar, att nu allt
är sagdt, som herr grefven önskade meddela.» Hon
gjorde en artig afskedshälsning och lämnade rummet.

*



Det ligger något ofantligt nedslående i medvetandet att
hafva önskat förödmjuka någon, men i stället hafva fått
förödmjukelsen tillbakakastad, detta medvetande är så
plågsamt, att den frommaste människa blir förbittrad
där-af, huru mycket mer då ett stolt och härsklystet lynne!

När Ernfrid blef allena, mumlade han också mellan
tänderna en tyst ed, reste sig häftigt och sade i tankarna:
Maken till oförskämdhet lärer man svårligen kunna
uppleta. Först vågar hon, en löntagerska i mitt hus, hålla
ett långt tal om huru en lärarinna bör behandlas etc. Och
sedan svarar hon helt förmätet, att hon skänker mig den
skadeersättning, jag tillbjuder henne. Man skall vara
fransyska för att drista uppträda med en sådan
förmätenhet. Men, mamsell Moulin, ännu är ni i mitt hus, äter ni
mitt bröd, och jag ämnar visa er afståndet oss emellan.»

Vid middagsbordet infann sig Lilie med en trumpen
min. Den enda hon visade ett vänligt leende var Gabrielle.
Elvira snästes bara hon öppnade munnen. Ernfrid
måste oupphörligt upprepa de ord han uttalade. Lilie hörde
aldrig hvad han sade, och då Arthur skämtade däröfver,
upptogs detta ganska onådigt af lilla grefvinnan. Lilie
visste ganska väl, att Ernfrid aldrig gjorde sig skyldig till
någon glömska af artighetens fordringar, när de ej voro
allena, och hon roade sig därför med att under måltiden
gifva fritt lopp åt sitt dåliga lynne. Hon sade, att
svenska adeln var grof, ohyfsad, utan grannlagenhet och
lef-nadsvett. Hon sade allt hvad hennes dåliga lynne
före-stafvade, och detta oaktadt hon såg, huru ådrorna på
Ern-frids panna svällde af harm.

Gabrielles hela uppförande så väl mot grefven som
grefvinnan var i högsta grad förbindligt. Man kunde
omöjligt af hennes sätt märka, att en mindre behaglig
förklaring ägt rum mellan henne och grefven. Äfven detta
förargade Ernfrid.

Hade hon haft ett sorgset och nedslaget utseende, så
skulle han möjligen kunnat fördraga hennes åsyn; men nu
— denna otvungna hållning, denna leende artighet, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free