Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes ropa mot honom: »Om du glömt hvad
grannlagen-het och fin takt fordra, så kan det aldrig falla mig in att
göra det.» Kommo nu härtill Lilies besinningslösa utfall,
hvilka han tillskref Gabrielles inflytande, så var det [-naturligt,-] {+na-
turligt,+} att Ernfrids inre skulle sjuda af vrede.
När Arthur såg, att Lilie spände bågen allt för högt,
vände han sig från Gabrielle, med hvilken han talat, och
till Ernfrid, sägande: »Du har ej omtalat, genom hvilken
olyckshändelse du fick din arm vriden ur led. Skenade
hästarna?»
»Nej; min kusk och skjutsbonden råkade i ordvexling;
däraf uppstod en strid om tömmarna, som gjorde, att den
senare ryckte till sig dessa så hastigt, att hästarna
skyg-gade. Min vagn krossades. Kusken, den lymmeln, fick
benpipan afbruten. Skjutsbonden kom undan med en
skråma. Jag hade troligen fått gå till fots en half mil, om ej
ett par resande färdats förbi och fört mig fram till
Eriks-hof.»
»Än kusken då?» frågade Lilie. »Fick han ligga
hjälplös?»
ȁh nej, den ena af de resande hade ett nog
medlidsamt hjärta att äfven fortskaffa honom — ehuru han till
straff för det han icke bättre skötte tömmarna och visste
hålla en uppstudsig bonde i styr, förtjänte att få ligga på
vägen.»
»Har han fått läkarehjälp?» inföll Arthur.
»Jag förmodar det.»
Ernfrid vände sig till Elvira och yttrade några ord till
henne; ögonblicket därefter steg han upp från bordet.
Medan kaffet dracks i salongen, stod Arthur vid ett af
fönstren och pratade med Gabrielle. Ernfrid bläddrade i
några tidningar. Lilie satt uppkrupen i ett af soffhörnen,
där hon moraliserade Elvira för fel, dem barnet begått för
en längre tid tillbaka. Ernfrid slungade då och då en föga
vänlig blick på hustrun, som utan all anledning bannade
barnet.
»Nå?» sade Arthur till Gabrielle. »Huru fann ni min
bror? — Älskvärd öfver all beskrifning, kan jag förstå?»
Arthur skrattade. »Han gaf er väl prof på utsökt
grann-lagenhet och fin takt?»
»Jag kan icke säga», svarade Gabrielle, som omöjligt
kunde afhålla sig från att le åt Arthurs min. »Grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
