Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fann hon ganska naturligt efter grefven ville hafva en
svensk lärarinna.
Gabrielle ägde denna milda vältalighet, som utgår från
hjärtat och därför utöfvar ett oemotståndligt inflytande på
känslan. Hon gaf åt sina argument en prägel, som
förtog själfva förebråelsen all bitterhet. Hon talade om det
felaktiga i Lilies uppförande, så att Lilie själf tycktes
träffad däraf, men utan att sanningen därför sårade.
När Gabrielle tystnade slog klockan half åtta. Det var
den timme, då grefve Ernfrid önskade, att man samlades.
»Nu skola vi gå ned i salongen», sade hon vänligt,
»grefven väntar grefvinnan.»
»Jag ämnar stanna på mina rum i afton», svarade Lilie.
»Han har sårat mig så djupt, att han icke kan begära, det
jag skall fästa afseende vid hans önskningar.»
»Fru grefvinna, jag bönfaller, afstå från att taga denna
hämnd! Gå ned och visa grefven, att han har en i allo
älskvärd hustru.»
»Ni känner icke alla de smärtor, som uppfylla mitt
bröst!» utropade Lilie med tankarna fästa på Valentin.
Ännu hade Gabrielle ej fått del af denna hennes hjärtas
hemlighet.
»Men jag vet», sade Gabrielle, »att kvinnan kan och
bör glömma sig själf, då hon har framför sig sin man och
sin plikt. Gör våld på er känsla, jag besvär er därom!»
Härvid kysste Gabrielle Lilies händer, sade henne tusende
uppmuntrande ord och formligen smekte henne till
eftergift, alldeles som man gör med ett barn, hvilket man ej på
andra villkor kan få att lyda. Resultatet häraf blef, att
Lilie, åtföljd af Gabrielle, några ögonblick senare infann
sig i salongen.
Där voro några främmande herrar, som kommit på
besök ifrån L.
Gabrielles första blick fästes på grefve Ernfrid. Deras
ögon möttes. Det föreföll Gabrielle, som hade hennes
studsat tillbaka vid sammanträffandet med det iskalla i
Ernfrids.
»Den där grefliga figuren liknar den eviga snön på
Alperna. Vid hans åsyn får man en oemotståndlig lust att
frysa till döds», tänkte hon.
»Jag skall aldrig lära mig att fördraga det där ansik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
