Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biljett, hon på morgonen sändt honom, »hvad skulle ni
gifva för svar därpå?»
»Ett åkdon, som på den bestämda dagen förde den
af-skedtagande guvernanten dit hon önskade begifva sig.»
»Det är intressant att höra, att era och mina tankar
aldrig mötas, utan alltid gå skilda vägar. Jag har en gång
sagt: den sista december står det er fritt att lämna
Eriks-hof; före den tiden har jag ej något åkdon till er
disposition.»
»Jag nödgas alltså skaffa mig skjuts», svarade Gabrielle
och vred om låset, men i detsamma dörren gick upp,
fattade Ernfrid hennes ena hand med de orden:
»Är det ert fasta beslut att resa om tvenne dagar?»
» J a !»
»Har ni så litet mod, att ni ej kan hålla ut bataljen
några veckor till?» Ernfrid förde henne tillbaka in i
salongen och stängde dörren.
»Min stolthet gör det omöjligt.»
»I sådant fall måste jag genast gå in till min hustru
och uttala mitt ogillande öfver, att hon på så lösa grunder
antagit en lärarinna åt sin dotter, att denna, när det henne
behagar, kan lämna sin plats.»
»Om grefvinnan antagit mig på andra villkor, skulle
herr grefven ej kunnat af skeda mig.»
»Möjligt; men felet ligger likväl hos min hustru, som
ställt så illa till, att Elvira på detta sätt blir utan
guvernant i flera veckor.»
Ernfrid vände sig mot kabinettsdörren.
Gabrielle insåg nödvändigheten af att Lilie på egen
hand finge lugna sitt inre och öfvertänka sin ställning.
Hon yttrade därför med en något harmsen ton:
»Herr grefve, jag har redan varit en orsak till allt för
många ledsamheter för grefvinnan; jag vill ej, att hon
skall hafva flera. Jag stannar till den sista december.»
Ernfrid vände sig hastigt om. Gabrielle hade skyndat
ur rummet. Han blickade på dörren och mumlade:
»Denna gång, oböjliga kvinna, blef segern min.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
