Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen därpå var blid och solig. Gästerna på Erikshof
företogo en promenad i parken på förmiddagen.
Troget vandrade Abraham vid Gabrielles sida. Med
den mest glödande vältalighet ordade han om sin kärlek
och bönföll om, att hon skulle bli hans maka. Om hon
fortfor att vägra, återstod honom ingenting annat än
återvända till Alger.
»Låt kärleken till mig återföra och icke längre skilja
er från edra föräldrar! Då visar ni, att er kärlek är lika
ädel och uppoffrande som den är stark», afbröt honom
Gabrielle bedjande.
På aftonen arrangerades spelbord för de äldre: de yngre
gjorde musik. Frigga sjöng och hänförde alla; Gabrielle
spelade och blef mycket berömd.
Ernfrid satt fastnitad vid virabordet, för att undgå
säll-skapandet med den för honom ovälkomne gästen. Under
det han spelade förargade han sig allt mer och mer öfver
att hafva varit tvungen visa en fransk jude gästfrihet och
nödgats behandla honom såsom en jämlike. Aktningen för
den gamla generalen hade afhållit honom från att öppet
visa sin ovilja.
Sedan musicerandet upphört ägnade Lilie sig uteslutande
åt Abraham, med hvilken hon hela aftonen förde ett lifligt
samtal. Hon kände sig helt lycklig af att få vara
tillsammans med en landsman och bekymrade sig för stunden icke
om något annat, än det behag ögonblicket skänkte henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
