Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just som Gabrielle efter frukosten ämnade lämna salen
jämte Elvira, nalkades Abraham henne sägande:
»Finnes verkligen ej en skymt af framtidshopp för mig?»
»Nej, Abraham, hvarken för er eller för mig», svarade
Gabrielle med sorgsen och fast röst.
»Hvad återstår väl då för mig att lefva för», sade
Abraham.
»Edra föräldrar! Lef för dem och för edra plikter som
man. — Gör andra lyckliga, så upphör ni att själf vara
olycklig.»
Lilie närmade sig dem, hållande en fransk tidning i
handen. Hon önskade delgifva Abraham en uppsats i den. —
Gabrielle och Elvira aflägsnade sig.
Några af herrarna hade dragit sig tillbaka till
rökrummet, andra till biljarden. Lilie och Abraham sutto vid
ett af salongsfönstren och talade om tidningsartikeln. —
Lilie var lifvad, glad och älskvärd. Helt plötsligt inträdde
generalen, ryttmästaren och Ernfrid.
Den gamle generalens ögonbryn voro rynkade. Han såg
missnöjd ut. Närmande sig Abraham, sade han i en ton,
den han bjöd till att göra skämtsam:
»Jag nödgas föreslå majoren reträtt från Erikshof. Jag
smickrar mig med, att ni, som frivilligt ställt er under
mitt befäl, icke stannar på platsen, då jag kommenderar
återtåg.»
»Herr general, jag lyder alltid order», svarade Abraham
och bugade sig.
Hans ögon riktades först på generalen och sedan på
Ernfrids stolta figur. Han misstänkte, att något förefallit
mellan den högmodige värden och den gamle häftige
krigaren. Han misstog sig icke heller. Ernfrid, som icke
kunde smälta Abrahams närvaro i sitt hus, hade till
rytt-mästar H—sköld yttrat några ord om, att det var honom
ganska oangenämt att såsom gäst tvingas mottaga en jude.
Ryttmästaren gaf ett sarkastiskt svar, och en
menings-strid de båda männen emellan uppstod, som blef något
liflig. Midt under densamma trädde generalen in till dem.
Genast upplyste ryttmästaren honom om orsaken till
disputen. Generalen gaf, utan att säga något åt Ernfrid,
order om att låta spänna för och uppsökte Abraham.
Förgäfves sökte Ernfrid med några höflighetsfraser
försona den gamle krigaren, som icke lyssnade till dem. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
