Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åt hvem säger ni det? Jo, åt den, som just så
missbrukat dem mot er. Ni slår mig alltså med mina egna
vapen. Medgif, att ni ofta, under den korta tid vi varit
tillsammans, tyckt, att jag på ett kännbart sätt förbittrat ert
vistande i mitt hus.»
»Jag medger, att grefven försökt göra det.»
»Men ej lyckats?»
»Grefven skulle ha lyckats, om ni varit rättvis; men
detta har ej varit fallet. Orättvisan sårar endast för
ögonblicket, men lämnar ej några djupa märken efter sig.»
»I sådant fall har jag ej något att afbedja? Och
likväl var jag i afton fast besluten hos er göra en afbön för
det förolämpande i mina ord till er aftonen före min
bortresa. — Jag har ångrat och önskat återtaga dem.»
»Herr grefve!» Gabrielles ögon riktades på Ernfrid med
förvåning.
»Förvånar det er, att jag ångrar en öfverilning?»
»Jag medger det.»
»Ni ansåg mig måhända för stolt att kunna erkänna
ett fel?»
»Icke för stolt, men väl för öfvermodig», svarade
Gabrielle med stadig röst.
»I edra ögon är jag således öfvermodig?»
»Mycket!»
»Mot er har jag verkligen varit det. — I detta
ögonblick kan ni få mig att medgifva allt. I morgon skall
jag möjligen ogilla, att jag skänkt er en dylik triumf; men,
hvad mera? — hela vårt lif är ej annat än en serie af
handlingar, dem vi önska återtaga.» Han släppte Gabrielles
hand, kastade sig ned på den runda divanen, som stod
midt på golfvet, och sade med nästan vårdslös röst: »Ni
och jag stå i en ganska egen ställning till hvarandra.»
»Och likväl är den så enkel.»
»Ja, om ni vore en annan kvinna än ni är. — Nu hör
ni till antalet af dessa människor, som man antingen måste
älska eller hysa motvilja för. — Jag älskar er icke.»
»Jag har mer än väl märkt det», svarade Gabrielle
leende.
»Och det oaktadt återkommer jag nu från en resa, som
haft till ändamål att göra upp med den person, jag
antagit till min dotters lärarinna; hon kommer icke att
tillträda denna befattning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
