Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ran, och du hade ej nog takt och grannlagenhet att
undvika förnärma mig i min religiösa öfvertygelse. Du
förvandlade vårt äktenskap till ett helvete och uppväckte hos
mig afsky för katolicismen. Du antog, utan att rådgöra
med mig, en lärarinna för ditt barn af samma troslära som
du, i hopp att sålunda kunna uppföda din dotter till
katolik. Om min egen mor handlat såsom du skulle jag ej
förlåtit henne det; — men du var icke nöjd härmed, du
uppsökte ännu en utväg att förgifta mitt lif, och det i den
enda ömma känsla mitt hjärta äger, nämligen kärleken till
mitt barn. Du ville aflägsna det från mig genom dina
fanatiska åsikter och förstöra dess frid och sista återstoden
af min glädje här i lifvet; du har också nu fört mig till
den punkten, att jag för att rädda Elvira måste skilja
henne från dig. Hon och hennes guvernant sändas af mig
om några dagar till mitt fideikommiss Rörbro i Skåne. Där,
aflägsnad från ditt fanatiska inflytande, skall flickan
uppfostras, beröfvad båda sina föräldrar. Du har bestulit ditt
barn på det bästa hon ägde, på far och mor; men det kan
ej bli annorlunda. Du och jag måste fortfarande lefva
tillsammans. Detta blir bägges vårt straff för ingåendet
af ett äktenskap utan kärlek. Och nu, fasta och bed, att
Gud må förlåta dig dina synder mot mig och din dotter!
Jag skall hvarken glömma eller förlåta dem.»
Ernfrid vände sig bort för att gå; men Lilie kastade
sig för hans fötter och utropade med sönderslitande
smärta: »Ernfrid, förbarmande, jag skall aldrig mäkta bära
det! Tag allt, tag mitt lif; men tag ej mitt barn ifrån
mig!»
»Stig upp och spill ej böner på en man, sådan som jag!
Lade du än hela ditt lif vid mina fötter, skulle du ej
lyckas att beveka mig. Min plikt mot mitt barn fordrar, att
jag handlar så, som jag nu gör Allt kan du af mig
möjligen erhålla, utom att återfå ditt barn och min aktning.»
Grefven gick hastigt sin väg. Lilie kvarlåg på golfvet,
under det hon utbröt i vilda snyftningar. Den gången
hade hon träffats af en smärta, som ej ens lättrörligheten
i hennes tankar och känslor skulle förmå att besegra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
