Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tanke och fortsatte: »Nej, ja’ ska’ inte bli uppfiskad ur vattne’.
så att alla människor sir på mej, i den här eländiga gamla
halvylletrasan.»
Hon satte ned barnet och bytte om kläder. Hon såg
sig i spegeln och förvånade sig över sin egen skönhet. Hon
beslöt att göra sin dödstoalett fullkomlig. Hon tog av sig
sin halsduksturban och satte upp sin rikedom av glänsande
hår »som vita människor hade det»; hon flätade in i det
några stumpar av tämligen urblekta band och en kvist
hemska, konstgjorda blommor, slutligen kastade hon över
sina axlar en tunn spetsschal — den kallades en »sky» på
den tiden — av eldröd färg. Sedan var hon redo för graven.
Hon tog upp sitt barn en gång till, men när hon kom
att uppmärksamma dess eländigt korta lilla gråa
säckvävsskjorta och märkte kontrasten mellan dess fattighjornsutstyrsel
och hennes egen, som var ett riktigt vulkaniskt utbrott av
avgrundsprakt, rördes hennes modershjärta, och hon blygdes.
»Nej, raring, så ska’ inte mamma behandla dej. Änglarna
ska’ komma å beundra dej lika mycke’ som morsan. Ja’ vill
int’ ha dom å sätta händerna för ögona å säja till David å
Goliat å dom andra profeterna: ’dä’ barne’ ä klätt för
opassande för den här platsen!»
Under tiden hade hon tagit av barnet skjortan. Sedan
klädde hon den nakne lille bytingen i en av’ Thomas à Beckets
snövita, långa bärklänningar med ljusblå rosetter och näpna
spetsgarneringar.
»Seså — nu ä’ du färdi’.» Hon satte barnet i en stol och
tog ett steg baklänges för att granska det. Genast började
hennes ögon vidgas av förvåning och beundran, hon klappade
händerna och ropade: »Kors, dä’ va’ dä’ värsta! Aldri’
visste ja’, att du va’ så rar! Massa Tommy ä’ int’ en bit
sötare — inte ett enda dyft.»
Hon gick fram och tittade på det andra barnet, hon
kastade en blick tillbaka på sin egen, så åter en på
arvtagaren i huset. Nu började ett underligt ljus skimra i
hennes ögon, och inom ett ögonblick var hon försänkt i djupa
tankar. Hon tycktes vara i en förtrollning; när hon kom
loss ur den, mumlade hon: »När ja’ bada’ dom i baljan i går
frågade hanses egen far mej, vem åv dom som va’ hanses.»
Hon började gå av och an som en sömngångerska. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
