- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
19

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

göra de’ med tro, kan inte göra de’ me’ gärningar, kan inte
göra de’ på någe sätt alls. Fri nåd ä’ enda vägen, å’
den kommer från ingen ann’ än bara Herren, å’ han kan
ge den åt vem han behagar, helgon eller syndare — de’
bryr han sej inte om. Han gör just som han är hugad te’.
Han väljer ut vem helst som passar honom å’ sätter en
ann’ i dens ställe, å’ gör den förste lycklig för evigheten,
å’ låter den andre brinna hos Satan. Predikanten sa’, att de’
va’ just som di gjorde i Englan’ en gång för längesedan.
Drottningen, hon lämna’ sitt barn liggande ensammet en da’
å’ gick ut på besök; å’ en åv niggrarna där på stället, som
var närapå vit, hon kom in å’ fick se barnet ligga där, å’
tog å’ satte sitt eget barns kläder på drottningens barn, å’
drottningens barn kläder på sitt eget barn, å, så tog hon å’
lämnade sitt eget barn där å’ tog me’ sej drottningens barn
till niggerkvarteret, å’ ingen kom nånsin underfund me’t, å’
hennes barn vart kung me’ tiden å’ sålde drottningens barn
nedför floden en gång då di hade arvskifte. Ja, just så —
predikanten sa’ de’ självandes, å’ de’ ä’ ingen synd, för
vita människor ha gjort de’. Dom gjorde de’ — ja, dom
gjorde de’, och inte bara vanligt vitt folk heller utan de’
finaste sorten åv hela ras ket. Å, ja’ ä’ glad över att ja’
kommer ihåg de’!»

Hon steg upp, lätt om hjärtat och lycklig, gick fram
till vaggorna och tillbragte vad som återstod av natten
med att »öva sig». Hon gav sitt eget barn en lätt klapp och
sade ödmjukt: »ligg stilla, massa Tom!» och så gav hon den
riktige Tom en dask och sade med stränghet: »ligg still,
Chambers! — eller vill du att jag ska’ låta dej få smaka
på någe annat, va’?»

Allt eftersom hon fortsatte med att öva sig, förvånades
hon själv över att se, hur säkert och stadigt den
underdånighet, som hade hållit hennes tunga i vördnad och hennes
sätt ödmjukt mot hennes lille husbonde överflyttade sig på
hennes tal och sätt mot inkräktaren, och å andra sidan
hur lätt hon vande sig vid att överflytta det moderliga,
korta tilltalet och bestämda, befallande sättet på sin
behandling av den gamla familjen Driscolls olycklige arvtagare.

Emellanåt tog hon sig en stunds vila från försöken och
hängav sig åt att beräkna vad utsikt hon hade att lyckas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free