- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
23

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

filbunke utan socker. Följaktligen var Tom ett sjukligt barn
och inte Chambers. Tom var »retlig», som Roxy kallade
det, och övermodig, Chambers var undfallande och snäll.

Med allt sitt goda ömdöme och praktiska duglighet var
Roxy som mor svag och pjollrig. Sådan var hon mot sitt
barn, och ännu mera: genom det bedrägeri, hon satt i
scen, hade det blivit hennes husbonde; nödvändigheten att
för omgivningen fasthålla detta förhållande och att fullkomna
sig själv i allt, som hörde till erkännandet därav, hade
lett henne till ett sådant nit och en sådan trohet i dessa
vördnadsbetygelser, att förställningen snart blev vana; den
blev automatisk och omedveten. Som en naturlig följd
kom slutligen, att det bedrägeri som var avsett blott för
andra övergick till självbedrägeri, den låtsade vördnaden
blev verklig, den låtsade underdånigheten verklig
underdånighet; den lilla konstlade klyftan mellan den låtsade
slaven och den låtsade husbonden vidgades och vidgades,
blev en avgrund och en verklig sådan — och på ena sidan
om den stod Roxy, bedragen av sitt eget bedrägeri, på
andra sidan hennes barn, ej längre en inkräktare i hennes
föreställning, utan hennes laglige och erkände husbonde. Han
var hennes älskling, hennes herre och hennes gud på en
gång, och i sin dyrkan av honom glömde hon, vem hon
var och vad han hade varit.

Under barndomen fick Tom knuffa, slå och klösa
Chambers utan att bli tillrättavisad för det, och Chambers fick
snart lära sig, att det var fördelaktigare politik att ödmjukt
låta sig nöja därmed än att sätta sig till motvärn. De
få gånger, kitsligheterna hade gjort honom utom sig och
förmått honom att slå igen, hade höga vederbörande låtit
honom dyrt få umgälla — inte Roxy, ty om hon någon gång
gick längre än till att skarpt gräla på honom för att han
»glömde åv vem som var hennes unge herre», så straffade
hon honom åtminstone ej värre än med ett slag på örat.
Nej, Percy Driscoll var det. Han lät Chambers veta, att
han icke under några som helst omständigheter fick lyfta
sin hand mot sin unge husbonde. Chambers överskred
gränsen tre gånger och fick tre så övertygande kok stryk av
den man, som var hans far utan att veta det, att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free