Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJÄTTE KAPITLET.
Låtom oss försöka leva så, att till och
med begravningsentreprenören sörjer, då
vi gå bort. — Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok.
En vana är en vana, som ej låter sig
kastas ut genom fönstret av någon man
i världen, utan måste lirkas utför
trapporna ett trappsteg i sänder. — Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok.
Vid frukosten dagen därpå erövrade tvillingarnas
behagliga sätt och lediga, förfinade uppträdande hastigt hela
familjens välvilja. Allt tvång och alla formaliteter försvunno
snabbt och de vänskapligaste känslor togo överhand. Tant
Patsy kallade dem vid deras förnamn nästan med detsamma.
Hon var full av den livligaste vetgirighet rörande allt, som
angick dem, och visade det tydligt; de gingo henne
tillmötes genom att tala om sig själva, vilket behagade henne
synnerligen. Det kom snart fram, att de i sin tidiga ungdom
fått pröva på fattigdom och slita ont. Under samtalet
passade den gamla damen på rätta ögonblicket att sticka in
en fråga eller par därom, och när det kom, sade hon till
den blonde tvillingen, vars tur det nu var att föredraga
biografierna, under det att hans mörka bror vilade sig:
»Om det ej är opassande att fråga, mr Angelo, hur
kom det sig att ni voro så utan vänner och i sådan nöd, då
ni voro små. Har ni något emot att berätta oss det? Låt
bli i så fall.»
»Å, det göra vi ingen hemlighet av, min fru. I vårt fall
var det helt enkelt olycka och ingens fel. Våra föräldrar voro
välsituerade där borta i Italien, och vi voro deras enda barn.
Vi voro av gammal florentinsk adel» — här tog Rowenas
hjärta ett högt hopp, hennes näsborrar vidgades och ett
vackert ljus glimmade i hennes ögon — »och när kriget
bröt ut, var min far på den sidan, som blev besegrad, samt
måste fly för sitt liv. Hans gods konfiskerades, hans
personliga ägodelar togos i beslag, och där stodo vi i Tyskland
som främlingar, utan vänner och faktiskt utan alla tillgångar.
Min bror och jag voro då tio år gamla och väl uppfostrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0035.html
