- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
35

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för den åldern, mycket flitiga, mycket kära i våra böcker,
och bra hemma i de tyska, franska, spanska och engelska
språken. Dessutom voro vi ovanliga musikaliska underbarn
— om ni vill tillåta mig säga det själv, eftersom det
blott är sanningen.

Vår fader överlevde blott en månad sina motgångar,
vår mor följde honom snart, och vi stodo ensamma i
världen. Våra föräldrar kunde ha kommit i goda
omständigheter genom att låta oss uppträda, och de mottogo både
många och lysande anbud, men blotta tanken därpå kränkte
deras stolthet, och de sade, att hellre ville de svälta ihjäl.
Men vad de ej ville samtycka till, tvungos vi till utan
formaliteten av något samtycke. Vi blevo helt enkelt utmätta
för betalningen av de skulder, som deras sjukdom och
begravning åsamkat oss, och placerades bland sevärdheterna i en
billighetsförevisning i Berlin för att spela ihop pengar till
skulden. Det tog oss två år att bliva kvitt det slaveriet.
Vi reste över hela Tyskland utan att få någon betalning,
ej ens vårt kosthåll. Vi måste finna oss i att uppträda för
ingenting och tigga vårt bröd.

Nå, min fru, resten är ej mycket att berätta. Då vi
sluppo undan detta slaveri vid tolv års ålder, voro vi i vissa
hänseenden män. Erfarenheten hade lärt oss många
värdefulla saker, bland annat att reda oss själva, att undvika
bedragare och bondfångare och att sköta våra egna affärer till
vårt eget bästa och utan andra människors hjälp. Vi reste
över hela världen — år ut, år in — uppsnappande fraser
av främmande tungomål, vänjande oss vid underliga
förhållanden och underliga sedvänjor, samlande en bildning av
vittomfattande, omväxlande och underlig art. Det var ett
trevligt liv. Vi reste till Venedig — till London, Paris,
Ryssland, Indien, Kina, Japan...»

Här stack slavkvinnan Nancy in huvudet genom dörren
och skrek:

»Gammelfrun, huset är pin toppfullt åv folk, å’ dom
spricker rakt åv iver att få träffa herrarna.» Hon visade på
tvillingarna med en nick och drog så sitt huvud utom
synhåll igen.

Det var ett stolt ögonblick för änkan, och hon lovade
sig synnerlig tillfredsställelse av att få visa sina fina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free