- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
39

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förevisa dem inför offentligheten. De stego upp med honom
i hans schäs och fördes i parad nedför Storgatan, under det
att alla människor stockades i fönstren och på trottoarerna
för att komma åt att se.

Domaren visade nykomlingarna den nya kyrkogården,
fängelset, vari stadens rikaste man bodde, frimurarelogens
byggnad, metodistkyrkan, presbyterianernas kyrka och
platsen, där baptistkyrkan skulle byggas, så snart de fått några
pengar att bygga den för, och stadshuset och slakthuset och
lät den frivilliga brandkåren rycka ut i uniform och släcka
en imaginär eldsvåda; därpå lät han dem inspektera det
frivilliga miliskompaniets musköter och utgöt en aldrig sinande
ström av hänförelse över alla dessa härligheter och tycktes
mycket nöjd med de svar han fick, ty tvillingarna
beundrade hans beundran och visade sig i gengäld så
erkännsamma de kunde, fastän de skulle lyckats bättre däri, om ej
omkring femton eller sexton hundratusen tidigare
erfarenheter av samma slag i olika länder hade berövat det hela
en betydande del av nyhetens behag.

Domaren gjorde som värd allt vad han kunde för att
roa dem, och om det var något som brast, så var det
icke hans fel. Han berättade för dem en hel del lustiga
anekdoter och glömde alltid själva klämmen i dem, men
tvillingarna kunde alltid fylla ut dem, eftersom dessa historier
voro av en rätt gammal årgång och herrarna hade haft
tillfälle att friska upp dem mer än en gång tillförne. Och
domaren berättade dem allt möjligt om sina olika
förtroendeuppdrag och hur han beklätt den eller den lukrativa eller
hedrande befattningen och en gång varit medlem av statens
lagstiftande församling samt nu var president i
Fritänkaresamfundet. Han sade, att samfundet ägt bestånd i fyra
år och redan hade två medlemmar samt var grundat på
en fast grundval. Han skulle hämta bröderna samma kväll,
om de skulle ha lust att övervara ett sammanträde.

Alltså hämtade han dem, och på vägen berättade han
för dem allt, som fanns att besrätta om Pundhuvud-Wilson,
så att de i förväg skulle få en fördelaktig tanke om honom
och vara beredda att tycka om honom. Uppsåtet hade
framgång — det fördelaktiga intrycket uteblev ej. Sedan
bekräftades och stärktes det, då Wilson föreslog, att man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free