- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
42

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTTONDE KAPITLET.



Vänskapens heliga lidelse är av så
ljuv och beständig, trofast och tålig
natur att den kan räcka en hel livstid, om
man ej ber att få låna pengar av den. —
Ur Pundhuvud-Wilsons
tänkebok
.

Besinna noga tingens proportioner. Det
är bättre att vara en ung majbagge än
en gammal paradisfågel. — Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok
.

Nu är det nödvändigt, att vi leta rätt på Roxy.

Vid den tidpunkt, då hon blev fri och gav sig i väg
på städerskejobbet, var hon trettiofem år gammal. Hon
fick plats som andra akterstäderska på en Cincinnatibåt på
New Orleanstraden, »Stora Mogul». Ett par turer gjorde
henne van och hemmastadd med arbetet och tjusade henne
med ångbåtslivets rörlighet, äventyr och oberoende. Så
fick hon befordran och blev första uppasserska. Hon var
en favorit hos officerarna och utomordentligt stolt över
deras skämtsamma och vänliga sätt att behandla henne.

Under åtta år tjänstgjorde hon tre fjärdedelar av året
ombord på denna båt och under vintrarna på
Vichsburgpostångaren. Men nu hade hon i två månaders tid haft
reumatism i armarna, så att hon var tvungen att låta bli
tvättbaljan. Därför tog hon avsked. Men hon var i goda
omständigheter — rik, skulle hon själv ha sagt — ty hon
hade levat förståndigt och varje månad satt in fyra dollars
i en bank i New Orleans för att ha något att draga på
när hon blev gammal. Då hon började, sade hon, att hon
»givit en barfotanigger skor att trampa på henne med»
och att ett sådant misstag var nog; hon skulle för all
framtid vara oberoende av alla människor, om hårt arbete
och sparsamhet kunde hjälpa henne därhän. Då båten
lade till vid kajen i New Orleans, sade hon farväl åt
sina kamrater på »Stora Mogul» och flyttade sina grejor
i land.

Men hon kom tillbaka om en timme. Banken hade
gått överstyr och tagit med sig hennes fyrahundra dollars.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free