Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två—hundra—dolla’! I all’ min da’r, de’ ä’ nästan nog för
å’ köpa en ganska bra andrahandnigger me’! Å’ du ljuger
inte, raring? — Du ljuger väj inte för din gamla mamma?»
»De’ ä’ Guds egen sanning, just som ja’ säjer —
tvåhundra dolla’ — måtte ja’ aldrig kunna röra en fot om de’
inte ä’ sant. Och bevare mej, gamla massa riktigt hoppade!
Han var pin galen, må du tro! Han tog å’ strök honom ur
testamentet.»
Han slickade sig om läpparna med förtjusning efter att
ha fått fram det fina ordet. Roxy arbetade med det ett
ögonblick, fann det hopplöst och sade:
»Strök honom ur testa — vaförnå’t?»
»Ur testamentet.»
»Va’ ä’ de’? Va’ betyder de’?»
»Betyder, att han gjorde honom arvlös.»
»Gjor—de honom arvlös! Han kan aldrig i världen
behandla honom så! Tag tillbaka, du eländiga efterapning
av en nigger, som jag födde i sorg och bedrövelse!»
Roxys mest älskade luftslott — en dollar då och då ur
Toms ficka — föll i spillror inför hennes ögon. Hon kunde
ej stå ut med en sådan olycka, ej ens med tanken därpå.
Hennes utrop roade Chambers.
»Hå, hå, hå, — hör bara på’na! Om jag är en
efterapninig, va’ ä’ du då? Vi ä’ bägge två efterapningar av
vita — de’ ä’ va’ vi ä’ de’! — och riktigt bra
efterapningar te’ på köpet — hå, hå, hå, — vi ä’ inte mycke’ me’
niggerefterapning, å’ va’ beträffar — — —»
»Tyst me’ dina dumheter, eljest slår ja’ dej på skallen
å’ berätta i stället om testamentet. Säj, att de’ inte ä’
ändrat — gör det, raring, så skall ja’ aldrig glömma dej!»
»Nå, de’ ä’ de’ <sp>inte</sp,> för dom har gjort ett nytt, å’
massa Tom har blivi’ insatt som arvinge igen. Men varför
ä’ du så ivrig för den sakens skull, morsan? De’ lär väl
inte du bli fet åv, kan jag tro.»
»Angår de’ inte mej? Vem skulle di då angå, om jag
får fråga? Var jag hans mor tills han blev femton år
gammål, eller var jag de’ inte ? — Svara mej på de’! Å’
du tror att ja’ kan se honom utkastad i världen arm å’
övergiven å’ inte bry mej ett dyft om’et? Ja’ tänker, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
