- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
49

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

farbror så fort benen bära mej å’ berättar honom varteviga
dugg ja’ vet om er.»

Toms kinder vitnade, och hon såg det. Oroande tankar
började jaga varandra genom hans huvud. »Hur kan hon
ha fått reda på det? Och likväl måste hon ha kommit
underfund med mig — hon ser sådan ut. Jag har fått
testamentet återupprättat för knappt tre månader sedan, är
redan djupt i skuld igen och rör upp himmel och jord
för att rädda mig för avslöjande och fördärv, med tämligen
goda utsikter att kunna tysta ned saken om jag får vara i
fred, och nu har den här djävulen gått och spårat mig på
ett eller annat sätt. Jag undrar, hur mycket hon vet? Å,
å, det är tillräckligt att komma ens hjärta att brista!
Men jag är tvungen att göra henne god igen — det finns
ingen annan utväg.»

Så lyckades han åstadkomma en tämligen klen
efterapning av ett glatt skratt och skuggan av ett ogenerat sätt,
då han sade:

»Seså, kära Roxy, gamla vänner som du och jag ska’
inte gräla. Se här har du din dollar — låt nu höra, vad
du vet.»

Han räckte fram en sedel från någon misstänkt bank;
men hon stod som förut och gjorde ingen rörelse. Det var
nu hennes tur att med förakt avvisa all inställsamhet, och
hon underlät ej att begagna sig därav. Hon sade med en
barsk oböjlighet i röst och sätt, vilken nästan fick Tom
att begripa, att även en för detta slav kan under tio minuter
komma ihåg skymford och förolämpningar, mottagna i
utbyte för artigheter och smicker, och att även en sådan kan
njuta av att taga hämnd för sådant, när tillfället erbjuder sig.

»Va’ jag vet? Jag ska’ säja er va’ jag vet. Jag vet
tillräckligt för att kunna förvandla det där testamentet till
aska — och mera, hör ni de’, mera

Tom stod skräckslagen.

»Mera?» sade han. »Vad menar du med mera? Hur
skulle det kunna finnas något mera?»

Roxy skrattade hånfullt och sade försmädligt, med en
skakning på huvudet och händerna i sidorna:

»Jojo — nu kan man tänka sig. Jag tror nog att ni
skulle vilja veta det — för eran eländiga lilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free