- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
54

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tror nog att du skulle kunna skjuta mej i ryggen, kanske,
om du kom åt, för de’ vore nå’nting alldeles i din stil —
jag känner dig alltigenom — men som jag har ingen
lust å’ bli mördad, har jag satt upp allt det här i skrift å’
fått de’ i säkra händer me’, å’ den karl’n som har de’,
vet var han har rätta mannen att vända sig till om jag
blir mördad. Å bevara dej, om du tror att mor din är
lika stor fåne som du, så tar du väldigt miste, de’ kan jag
säja dej! Seså, nu sitter du still å’ bär dej hyggligt åt, å’ du
understår dej inte å’ stiga upp förrän jag säjer åt dej att
göra de’!»

Tom rasade och vred sig ett slag i en virvelvind av
sönderslitande känslor och förnimmelser, men sade till slut
med ett tonfall av fast övertygelse:

»Alltsammans är rena galenskapen; gå då och gör ditt
värsta — jag har ingenting mer med dig att skaffa.»

Roxy svarade ej ett ord. Hon tog lyktan och gick mot
dörren. Tom blev i ett ögonblick iskall av skräck.

»Kom tillbaka, kom tillbaka!» jämrade han sig. »Jag
menade det inte, Roxy, jag tar det tillbaka och skall aldrig
säga så mera! Var snäll och kom tillbaka, Roxy!»

Kvinnan stod stilla ett ögonblick; så sade hon allvarligt:
»Det ä’ en sak, du får sluta med, Valet de Chambers.
Du får inte kalla mej Roxy, som om du vore min like.
Barn tala inte te sin mor på de’ viset. Du ska’ säja mor
eller mamma, de’ ä’ va’ du ska’ kalla mej — åtminstone
när ingen hör’et. Säj de’!»

Det kostade Tom en kamp, men han fick fram det.
»De’ ä’ rätt. Glöm de’ nu aldrig i livet, om du vet va’
som ä’ hälsosamt för dej. Nu har du sagt att du aldrig
nå’nsin skulle kalla det lögn å’ galenskap igen. Jag säjer
dej som en varning: om du nå’nsin säjer så en gång till,
ä’ de’ sista gången i ditt liv, du kommer å’ säja de’ te’
mej, för då traskar jag te’ domaren direkte så fort jag
orkar å’ berättar honom vem du ä’, å’ bevisar de’. Tror
du va’ jag säjer?»

»Å», klagade Tom, »jag mer än tror det, jag vet det.»

Roxy visste att hennes seger var fullständig. Hon
kunde icke hava bevisat någonting för någon människa,
och hennes hotelse om den skrivna bekännelsen var en lögn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free