Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolvte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Din fege usling! Ditt avskum! Ditt kräk! Är det din
mening att berätta mig att blod av mitt blod ej tålt ett slag
utan kravlat till en domstol för den sakens skull? Svara!»
Toms huvud sjönk ned, och han svarade med vältalig
tystnad. Hans farbror stirrade på honom med ett blandat
uttryck av häpnad, skam och oförmåga att tro vad han
hört och sett, vilket var sorgligt att skåda. Slutligen sade
han:
»Vilken av tvillingarna var det?»
»Greve Luigi.»
»Du har utmanat honom?»
»N-ej», svarade Tom tveksamt och blev alldeles blek.
»Du skall utmana honom i kväll. Howard framför det.»
Tom började känna sig sjuk och visade det. Han vände
hatten ideligen runt i händerna under det att farbrodern
stirrade allt mörkare och mörkare på honom eftersom de tunga
sekunderna gingo; slutligen började han stamma och sade
darrande:
»Å, var snäll tvinga mig ej att göra det, farbror! Han
är en mordisk djävul... jag skulle aldrig kunna... jag —
jag är rädd för honom!»
Gamle Driscolls mun öppnades och slöts tre gånger
innan han fick den att göra tjänst. Så bröt han ut:
»En kujon i min familj! En Driscoll en feg stackare!
Å, vad har jag gjort för att förtjäna denna nesa!» Han
vacklade till sin chiffonjé i hörnet, under det att han om
och om igen upprepade denna klagan i tonfall, som kunde
komma åhörarens hjärta att brista, och letade ur en låda
fram ett dokument, som han långsamt slet i stycken,
slängande bitarna tankspritt omkring sig där han gick av och
an i rummet, alltjämt klagande och jämrande sig. Slutligen
sade han:
»Där är det — åter en gång i stycken och bitar — mitt
testamente. Åter har du tvingat mig att göra dig arvlös, du
usle son av en högst värdig far. Bort ur min åsyn! Gå —
innan jag spottar på dig!»
Den unge mannen dröjde ej med att lyda. Därpå vände
sig domaren till Howard:
»Du blir väl min sekundant, gamle vän?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
