Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolvte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Naturligtvis.»
»Här står skrivtyg och papper. Skriv utmaningen och
förlora ingen tid!»
»Greven skall ha den i sina händer inom femton minuter»,
sade Howard.
Tom var mycket nedslagen. Hans aptit hade försvunnit
på samma gång som hans framtidsutsikter och hans
självaktning. Han gick bakvägen ut och ned för den mörka
gränden, jämrande sig och grubblande över möjligheten att
någon princip för hans framtida uppförande, hur taktfullt,
omsorgsfullt fulländat och överlagt det än kunde bli, skulle
kunna återskänka honom hans farbrors ynnest och övertala
honom att än en gång förnya de frikostiga testamentariska
dispositioner, som han nyss med egna ögon sett förintas.
Slutligen kom han till den slutsatsen, att det kunde gå. Han
sade sig själv, att han redan en gång vunnit detta slags seger,
och vad som gjorts en gång kunde göras om igen. Han skulle
taga itu med det. Han skulle anstränga hela sin viljekraft
för det uppsåtet, och än en gång skulle han tillkämpa sig
den segern, kosta vad det kosta ville för hans trevnad, hur
mycket det än måtte komma att inskränka hans lättsinniga,
frihetsälskande liv.
»Att börja med», sade han för sig själv, »skall jag klara
mina skulder med vad jag får för tjuvgodset, och sedan får det
vara slut med spelandet — och slut ögonblickligen. Det
är den värsta last, jag fått att dragas med — åtminstone
från min ståndpunkt, eftersom det är den, han lättast
kan komma underfund med genom mina fordringsägares
otålighet. Han tyckte det var dyrt att nödgas betala dem tvåhundra
dollars för mig en gång. Det dyrt! Mig kostade det hela
hans förmögenhet, men det tänkte han naturligtvis aldrig på;
en del människor kunna ej tänka på annat än sin egen
sida av saken. Om han haft reda på hur djupt jag nu kommit
i klistret, skulle testamentet ha gått i elden utan att det
behövs någon duell för den sakens skull. Trehundra dollars!
Det är en hel mängd pengar. Men jag är glad över att
kunna säga, att det skall han aldrig få reda på. I samma
ögonblick jag klarerat det, är jag trygg, och skall aldrig
röra vid ett kort igen. Åtminstone skall jag ej göra det
medan han lever, det svär jag på ed. Jag sätter mig före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
