Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En ödmjuk knackning. »Kom in!»
Tom steg in och sjönk ned i en stol utan att säga ett ord.
Wilson sade vänligt:
»Seså, min gosse, ni ser förtvivlad ut. Tag det inte så
hård. Försök att glömma, att han sparkade er.»
»Å, kära ni», sade Tom nedslaget, »det är inte bara det.
Pundhuvud — det är inte det. Det är tusen gånger värre
än det — ja, en miljon gånger värre.»
»Vad nu, Tom, vad menar ni? Har Rowena — — —»
»Givit mig på båten? Nej, men gubben har gjort det.»
»Aha», sade Wilson för sig själv och tänkte på den
hemlighetsfulla flickan i sängkammaren. »Driscoll har gjort sina
upptäckter.» Därpå sade han högt, i allvarligt tonfall:
»Tom, det finns ett slags lättsinne, som — — —»
»Å skräp, det här har ingenting med lättsinne att skaffa.
Han ville ha mig att utmana den där fördömde italienske
vilden, och jag vill inte göra det.»
»Ja, naturligtvis ville han det», sade Wilson, som om
han funderade över något självklart; »men vad som förvånade
mig, var att han ej lagade att det blev gjort i går kväll,
först och främst, och att han lät er draga en sådan sak inför
rätta alls, vare sig före eller efter duellen. Domstolen har ej
med sådant att göra. Det var ej likt honom. Jag kunde inte
förstå det. Hur kom det sig?»
»Jo, det kom sig så, emedan han inte visste om det. Han
låg och sov, när jag kom hem i går kväll.»
»Och ni väckte honom inte? Tom, är det möjligt?»
Tom fick ej mycken tröst här. Han tvekade ett
ögonblick och sade så:
»Jag ville inte tala om det för honom — det är hela saken.
Han skulle ut att fiska före daggryningen, med Pembroke
Howard, och om jag kunde få tvillingarna i busfinkan —
och jag var säker på, att det skulle lyckas mig — så kunde
jag aldrig drömma om att de skulle komma lösa mot några
usla böter för en så oförskämd skymf — och hade jag bara
fått dem i finkan, skulle de ha varit så utskämda, att farbror
ej hade velat veta av någon duell med sådant slödder.»
»Tom, jag skäms på edra vägnar! Jag kan ej begripa,
hur ni kunde behandla er gode gamle farbror på det viset.
Jag är en bättre vän till honom än ni är, ty om jag haft reda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
