- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
83

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på omständigheterna, skulle jag ha förhindrat saken att komma
inför rätta tills jag fått besked från honom, så att han
åtminstone fått en gentlemans chance att skaffa sig upprättelse.»

»Skulle ni ha gjort det?» utropade Tom, livligt förvånad.
»Fastän det var ert första mål? Och fastän ni mycket väl vet,
att det aldrig skulle ha blivit något mål av, om han hade
fått sitt tillfälle, eller hur? Och att ni skulle ha fått sluta
era dagar som en utfattig ingen-alls i stället för att nu vara
en verkligen startad och erkänd advokat? Skulle ni verkligen
ha gjort det?»

»Säkert.»

Tom såg på honom ett ögonblick eller par, därpå skakade
han sorgset på huvudet och sade:

»Jag tror er — jag ger mitt ord på att jag tror er.
Jag vet inte varför, men det gör jag. Pundhuvud-Wilson,
jag tror att ni är den största tok jag sett.»

»Tackar så mycket.»

»Ingen orsak.»

»Nåväl, han har befallt er att utmana italienaren, och
ni har nekat. Ni urartade kvarleva av en ädel stam! Jag
skäms sannerligen över er, Tom!»

»Å, det gör ingenting! Jag bryr mig inte om
någonting nu, sedan testamentet är sönderrivet igen.»

»Tom, säg mig nu ärligt — hade han icke något annat
att anmärka mot er än de här två sakerna — att ni drog
saken inför rätta och vägrade att slåss?»

Han iakttog noga den unge mannens drag, men de voro
alldeles lugna, och lugn var också rösten, som svarade:

»Nej, han hade ingenting annat att anmärka mot mig.
Hade han haft det, skulle han tagit itu med det i går, ty
han var just i lynne att göra det. Han körde omkring med
de där båda italienska narrarna runt staden och visade dem
sevärdheterna, och när han kom hem, kunde han inte finna
sin fars gamla silverur, som inte kan gå och som han sätter
så mycket värde på, och kunde inte komma ihåg var han
gjorde av det, då han, såg på det sist för tre eller fyra
dagar sedan; och när jag så kom hem, hade han arbetat
sig riktigt svettig med att leta efter det, och när jag
antydde, att det antagligen ej var undanlagt utan stulet, gjorde
det honom alldeles rasande, och han sade, att jag var en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free