- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
89

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fasaväckande för honom. Men farbrodern satt och skrev! Det
var något ovanligt så sent. Vad kunde han skriva? En
rysning av oro gick genom Toms hjärta. Rörde den där
skriften honom? Han fruktade det. Han tänkte, att när
olyckan en gång kommer, så kommer den ej i små stänk,
utan i hela skurar. Han sade sig själv, att han måste få kasta
en blick på det där dokumentet, kosta vad det ville. Han
hörde någon komma och gömde sig, så att han varken
syntes eller hördes. Det var Pembroke Howard. Vad var
nu å färde?

Howard sade med mycken tillfredsställelse:

»Allting är klappat och klart. Han har gått till
stridsplatsen med sin sekundant och doktorn — brodern är också
med. Jag har arrangerat alltsammans med Wilson — det
är Wilson, som är hans sekundant. Vi skola hava tre
skott var.»

»Präktigt! Hur är det med månen?»

»Ljust som dagen, närapå. Utmärkt alldeles för det
avståndet — femton yards. Ingen vind, inte en pust — varmt
och stilla.»

»Allt väl, allt förstklassigt. Se här, Pembroke, läs det
här och bevittna det.»

Pembroke läste och bevittnade testamentet, varpå han
hjärtligt skakade den gamle vännens hand och sade:

»Ja, det var rätt, York — men jag visste, att du skulle
göra det. Du kunde ej lämna den stackars pojken att kämpa
sig fram utan tillgångar och utan yrke, med säkert misslyckande
framför sig, och jag visste, att du för hans fars skull om
ej för hans egen icke skulle låta det gå därhän.»

»För hans döde fars skull kunde jag det inte, som du
säger, ty stackars Percy — men du vet, vad Percy var för
mig. Men kom ihåg en sak: Tom får ingenting veta om detta,
ifall jag ej stupar i kväll.»

»Jag förstår. Jag skall bevara hemligheten.»

Domaren låste in testamentet, och de båda vännerna gåvo
sig i väg till stridsplatsen. En minut därefter var
testamentet i Toms händer. Så snart han fann sin olycka avvärjd,
undergingo hans känslor en väldig omvälvning. Han lade
försiktigt tillbaka testamentet på dess plats, öppnade munnen
och svängde sin hatt runt huvudet en, två, tre gånger,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free