Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wilson svarade — och tämligen motvilligt, tycktes det,
att döma efter hans tveksamma sätt att uttrycka sig:
»Ja, belöningen — ja, i själva verket har ingen gjort
anspråk på den än.»
Tom föreföll förvånad. »Är det verkligen så?»
Wilson visade en smula retlighet, då han svarade: »Ja,
så är det. Vad var det med det?»
»Å, rakt ingenting. Jag tänkte bara, att ni funnit upp
något nytt, något sätt att vända upp och ned på...» Han
hejdade sig och vände sig till Blake, som var förtjust över
att en annan nu fått intaga hans plats på halstret. »Blake,
förstod ni inte honom så, att han antydde, att ni inte skulle
behöva jaga upp den gamla kvinnan?»
»Jo, sannerligen, han sade, att han skulle ha både tjuven
och rovet iniom tre dagar — det sa’ han, ta mej hin — och
det var precis för en vecka sedan. Jag sa’ den gången, att
ingen tjuv och ingen langare skulle komma att försöka
pantsätta eller sälja en sak, då han visste, att pantlånaren kunde
få båda belöningarna genom att lägga vantarna på både
honom och dyrgripen. Det var den mest välsignade idé jag
någonsin hört.»
»Ni skulle tänka annorlunda», sade Wilson med retad
rättframhet, »om ni hade reda på hela planen i stället för
bara en del av den.»
»Gott», sade polismannen eftertänksamt, »jag trodde, att
det inte skulle lyckas, och hittills har jag i alla fall haft
rätt.»
»Mycket bra, låt så vara då och låt vår plan än en tid
visa, vad den duger till. Den har lyckats åtminstone lika bra
som edra egna metoder, som ni torde erkänna.»
Fiskalen hade ingenting till hands att giva tillbaka,
varför han lät höra en missbelåten fnysning och sade
ingenting alls.
Allt sedan den kvällen, då Wilson hemma hos sig hade
yppat en del av sin plan, hade Tom flera dagar försökt
gissa hemligheten i vad som inte omtalades av den, men
hade misslyckats. Då hade det fallit honom in att låta
Roxanas klyftigare huvud försöka sig på med det. Han
låtsades tala om en fingerad sak och utvecklade den för henne.
Hon tänkte på den och gav sitt omdöme. Tom sade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
