Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjusande saker: han hade sårat båda männen på ett ömt ställe
och sett dem pinas; han hade givit Wilsons tycke för
tvillingarna en bitter bismak, som han icke skulle kunna få ur
munnen i första taget och, framför allt, han hade nog flyttat
ned tvillingarna ett pinnhål i allmänna opinionen, ty Blake
komme alldeles säkert att pladdra om saken överallt, efter
detektivers sed, och inom en vecka skulle hela staden le i
mjugg åt dem för att de erbjudit en storståtlig belöning för
någon leksak, som de antingen aldrig haft eller också inte
förlorat. Tom var mycket nöjd med sig själv.
Toms uppförande hemma hade hela veckan varit
fullkomligt. Hans farbror och tant hade aldrig förr sett något
sådant. De kunde icke finna något alls att anmärka mot
honom.
Lördag afton sade han till domaren:
»Det är något, som legat mig på sinnet, farbror, och
eftersom jag reser bort och kanske aldrig får se dig mera,
kan jag inte behålla det för mig själv längre. Jag lät er tro,
att jag var rädd för att slåss med den där italienska
äventyraren. Jag måste ha en eller annan förevändning för att
slippa göra det, och kanske tog jag till en dum sådan i
överraskningen, men ingen person, som är rädd om sin heder,
skulle kunna möta honom i tvekamp om han visste, vad
jag vet.»
»Verkligen. Vad då?»
»Greve Luigi har bekänt sig vara en mördare.»
»Otroligt!»
»Det är fullkomligt sant. Wilson upptäckte det, då han
läste i Luigis hand, och anklagade honom för det och fick
honom så fast, att han blev tvungen att bekänna, men båda
tvillingarna bådo oss på sina knän att bevara hemligheten
och svuro, att de skulle leva ett hederligt liv här, och det
hela var så jämmerligt, att vi gåvo vårt hedersord att aldrig
avslöja dem, så länge de höllo sitt löfte. Du skulle ha gjort
så själv, farbror.»
»Det har du rätt i, min gosse, det skulle jag. En mans
hemlighet är fortfarande hans egen egendom och helgad som
sådan, om den på sådant sätt genom överrumpling blivit yppad
Du gjorde alldeles rätt, och jag är stolt över dig. Därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
