- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
115

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De’ va’ en liten klen niggerjänta därborta, tio år gammal
kanske, som va’ snäll mot mej å’ inte hade någon mamma,
stackare, å’ ja’ höll åv’na å’ hon höll åv mej; å’ hon kom
ut dit ja’ va’ å’ arbeta’, å’ hon hade me’ sej stekt potatis
å’ försökte smyga den te mej — hon tog från sej själv,
förstår du, för att hon visste, att uppsyningsmannen inte gav
mej nog att äta — å’ han fick se’na å’ gav’na ett slag över
ryggen med sin käpp som va’ tjock som ett kvastskaft, å’
hon föll omkull på marken å’ skrek å’ krälade å’ vältrade
omkring i smutsen som en spindel, som fått bena avslagna.
Ja’ stod inte ut me’t. All helvetets eld, som nån’sin funnits
i mitt hjärta blossa’ upp, å’ ja’ ryckte käppen ur hand
på honom och slog’en i backen. Han låg där å’ jämrade
sej å’ svor, alldeles virrig i huvet, förstår du, å’ niggrerna
va’ rakt vettskrämda. De trängdes om’en för å’ hjälpa opp’en,
å ja’ hoppade opp på hans häst å’ satte kurs på floden så
kvickt ja’ nå’nsin kunde. Ja’ visste, va’ dom skulle komma
å’ göra me’ mej. Så snart han kvicknat te skulle han låta
mej arbeta mej till döds om husbond’ gav’en lov; å’ om
dom inte gjorde de’, skulle dom sälja mej ändå längre nedåt
floden, å’ de’ ä’ samma sak. Så svor ja’ på att dränka mej,
å’ göra slut på alla mina bekymmer. De’ höll på å’ bli
mörkt. Ja’ va’ vid floden inom två minuter. Då fick ja’
syn på en kanot å’ tänkte, att de’ tjänar ingenting te å’
dränka mej innan ja’ blir tvungen, så ja’ binder hästen vid
en timmerbråte å’ skjuter ut kanoten i floden å’ höll mej
inunder den höga banken å’ bad, att mörkret skulle komma
kvickt. Ja’ kom i väg väldigt bra, därför att stora
byggningen va’ tre mil från floden å’ dom hade bara mulåsnor
att rida dit på å’ bara niggrer att rida dom, å’ dom skulle
inte komma å’ göra sej nå’n brådska — dom skulle ge mej
varje möjlighet att komma undan dom kunde. Innan nå’n
hann till huset å’ tillbaka skulle de’ längesedan vara mörkt,
å’ dom skulle inte kunna spåra hästen å’ ta reda på vart
ja’ tagit vägen förrän på morron, å’ niggrerna skulle säja dem
alla lögner dom kunde hitta på em’et.

Nå, mörkret bröt in, å’ ja’ fortsatte att flyta nedför
floden. Ja’ rodde i mer än två timmar, så va’ ja’ inte orolig
längre å’ sluta’ ro å’ lät båten flyta med strömmen, å’ tänkte
på va’ ja’ skulle göra om ja’ inte behövde dränka mej. Ja’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free