- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
117

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid den tiden kom Sally Jackson, som förr i världen
var min andra städerska och nu var första städerska, ut å’
va’ väldigt glad att få se mej, å’ de’ va’ alla officerarna
me’, å’ ja’ sa’ åt dom, att ja’ blivit bortrövad å’ såld nedför
floden, å’ dom samla’ ihop tjugu dollars å’ gav mej, å’
Sally hon rigga upp mej me’ bra kläder, å’ när ja’ kom hit gick
ja’ direkt dit du brukade bo’ å’ ja’ kom till det här huset
å’ dom sa’, att du va’ borta, men väntades när som helst, så
att jag tordes inte fara nedför floden till Dawson’s för att
inte omfaras me’ dej.

Nå, förra månda’n gick ja’ förbi ett åv dom där ställena
där dom »slår upp anslag om förrymda niggrer å’ om belöning
för den som tar dom, å’ fick se min husbonde! Ja’ höll på
å’ sjunka till marken, så slut va’ ja’. Han vände ryggen åt
mej å’ tala’ med en karl å’ gav honom några affischer —
niggeraffischer, tänker ’ja’, å’ de’ va’ ja’ som ä’ niggern.
Han bjuder en belöning — så ä’ de’. Har ja’ inte rätt,
tror du?»

Tom hade småningom sjunkit ned i ett til1stånd av dödlig
fasa, och nu sade han sig själv: »Jag är förlorad, hur saken
än vänder sig! Den där karlen sade åt mig, att han tyckte
det var något misstänkt med den där försäljningen. Han
sade, att han fått ett brev från en passagerare på ’Stora
Mogul’, vari det stod, att Roxy kom hit med den båten och
att allesammans ombord hade mycket väl reda på saken; och
så säger han, att det ser illa ut för mig, att hon kommit
hit i stället för att fortsätta till en fri stat, och att om jag
inte letar reda på henne, och det fort ändå, skall han ställa
till obehag för mig. Jag trodde aldrig på den historien; jag
kunde inte tänka mig, att hon skulle vara så utan alla
moderliga känslor, att hon skulle komma hit, då hon visste; vilken fara
det skulle medföra för mig att komma i obotliga svårigheter.
Och nu är hon här i alla fall! Om jag vågar utlämna henne,
skall hon — — skall hon — — men vad annat kan jag
göra? Jag är tvungen att göra det eller också betala
pengarna tillbaka, och var skulle pengarna komma ifrån. Jag
— — jag — — ja, om han ville svära på att behandla
henne väl hädanefter — — och hon säger själv, att han är
en snäll man — — och om han ville svära på att aldrig tillåta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free