Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, de’ ä’ skillnaden mellan oss. Släck ljuset å’ rör på
dej — här ä’ nyckeln.»
Ingen följde dem. Tom darrade varje gång en försenad
främling strök förbi dem på gatan och väntade nästan att få
känna det kalla stålet i sin rygg. Roxy var tätt i hälarna
på honom och alltid inom räckhåll. Sedan de gått en engelsk
mil, kommo de till en stor, tom plats bland de övergivna
varven, och i denna mörka, regniga öken skildes de åt.
Under det att Tom släpade sig hem, var hans sinne fyllt
av hemska tankar och vilda planer; men slutligen sade han
uttröttad till sig själv: »Det finns bara en utväg. Jag måste
följa hennes plan. Bara med en avvikning — jag skall inte
be om pengarna och störta mig själv; jag skall röva dem
från den gamle snålvargen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
