Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bultade vid minsta knarrande. När han kommit halvvägs
ned, oroades han av att se rummet inunder upplyst av en
svag ljusstrimma. Vad kunde det betyda? Var hans farbror
uppe ännu? Nej, det var icke troligt; han måste ha lämnat
sin nattlampa där, när han gick till sängs. Tom kröp vidare
ned, stannade för att lyssna på varje trappsteg. Han fann
dörren stående öppen och tittade in. Vad han såg, behagade
honom övermåttan. Hans farbror låg och sov på soffan; på
ett litet bord vid dess huvudgärd lyste en lampa med
nedskruvad låga, och bredvid den stod den gamles kassaskrin
av bleckplåt igenslaget. Invid lådan låg en hög banksedlar
och ett stycke papper, betäckt med siffror. Kassaskåpsdörren
var icke öppen. Tydligen hade den sovande tröttat sig med
arbete på sina affärer och vilade sig nu.
Tom satte sitt ljus på trappan och började röra sig fram
mot sedelbunten, i det han hukade sig ned där han gick.
Då han passerade förbi farbrodern, rörde sig denne i
sömnen, och Tom stannade ögonblickligen — stannade och drog
sakta kniven ur slidan, under det att hans hjärta hamrade
och hans ögon voro fängslade vid hans välgörares ansikte.
Efter ett ögonblick eller par vågade han sig framåt igen —
ett steg — räckte sig efter sedelbunten och grep den — och
tappade dolkslidan. I samma ögonblick kände han den
gamles fasta hand gripa tag i honom och ett vilt rop: »Hjälp!
Hjälp!» skallade i hans öron. Utan tvekan stötte han till
med kniven — och var fri. Några av sedlarna föllo ur hans
vänstra hand ned i blodet på golvet. Han släppte kniven
och plockade upp dem samt vände sig för att fly, han
flyttade dem över till vänstra handen och grep kniven igen i sin
rädsla och förvirring, men kom ihåg sig och kastade den
ifrån sig som ett alltför farligt vittne att bära med sig.
Han tog ett språng till foten av trappan och stängde
dörren efter sig, och just då han grep ljuset och flydde
uppför trappan, bröts nattens tystnad av brådskande fotsteg, som
nalkades huset. I nästa ögonblick var han uppe i sitt rum
och tvillingarna stodo bestörta invid den mördades lik.
Tom satte på sig rocken, stoppade hatten innanför den,
tog flickdräkten utanpå, fällde ned slöjan, blåste ut ljuset,
stängde den dörr genom vilken han kommit in i rummet
och tog ur nyckeln, gick genom den andra dörren ut i hallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
