- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
126

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på baksidan, stängde den dörren och stoppade nyckeln på
sig och trevade sig sedan fram i mörkret och ned för
baktrapporna. Han väntade ej att möta någon, ty allt intresse
var fängslat vid framsidan av huset vid denna tidpunkt. Hans
beräkning visade sig riktig. Då han gick genom
bakgården, hade änkefru Pratt, hennes tjänare och ett halvt dussin
halvklädda grannar förenat sig med tvillingarna och den döde,
och fortfarande kom det alltjämt nya personer in genom
dörren åt framsidan.

Då Tom, darrande som en gubbe, gick ut genom
grinden, kommo tre kvinnor springande från huset på andra sidan
den öppna platsen. De rusade förbi honom och in genom
grinden, i det de frågade honom vad som stod på men utan
att vänta på svar. Tom sade för sig själv: »De där gamla
mamsellerna väntade, tills de blevo klädda; de gjorde likadant
den natten, då Steven’s hus brann alldeles bredvid deras.»
Inom ett par minuter stod han i spökhuset. Han tände ett
ljus och tog av sig flickdräkten. Det fanns blod på honom
utöver hela vänstra sidan, och hans högra hand hade blivit
röd av de bloddränkta banksedlarna, som han kramat ihop i
den, men eljest var han fri från alla vittnesbörd av detta slag.
Han torkade ren sin hand på halmen och gnodde bort det mesta
av sotet på ansiktet. Därpå brände han upp både sin manliga
och sin kvinnliga kostym, strödde omkring askan och satte
på sig en förklädnad, som passade för en landstrykare. Han
blåste ut ljuset och var snart på väg nedför strandvägen i
avsikt att låna och begagna en av Roxys utvägar. Han fann
en kanot och paddlade ut på strömmen; då dagen grydde
lät han kanoten driva och tog sig till lands fram till närmaste
by, där han höll sig gömd tills en trampångare lade till,
varefter han tog däcksbiljett till S:t Louis. Han var illa till
mods, intill dess Dawson’s Landing låg bakom honom; sedan
sade han till sig själv: »Alla detektiver i världen skulle icke
kunna spåra mig nu; det finns ej skuggan av ett spår kvar
i hela världen; det här mordet kommer att intaga sin plats
bland evigt oupptäckta mysterier, och folk kommer ej att
sluta gissa om det på femtio år.»

I S:t Louis läste han nästa morgon följande korta
telegram i morgontidningarna — daterat från Dawson’s Landing:

»Domaren Driscoll, en gammal och aktad medborgare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free