Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin ägo, oaktat han påstått, att den hade blivit stulen. Och
nu fanns kniven här, och jämte den tvillingarna. Halva
staden hade sagt, att tvillingarna ljögo, när de sade, att kniven
var förlorad, och nu voro dessa människor förtjusta och
skreko: »Var det inte det, vi sade?»
Om deras fingeravtryck funnits på skaftet — men det
lönade sig ej att bråka längre med den saken; avtrycken på
skaften voro ej efter deras fingrar — det visste han säkert!
Wilson vägrade misstänka Tom; för det första, skulle inte
Tom kunna mörda någon — det hade han ej nog karaktär
till; för det andra, om han också var i stånd att mörda
någon, skulle han ej kunna vända sig mot sin kärleksfulle
välgörare och närmaste anförvant; och för det tredje skulle
det varit mot hans eget intresse, ty så länge farbrodern
levde, var han säker på att få sitt underhåll och hade en
utsikt att få det förstörda testamentet upprättat igen, under
det att den utsikten försvann med onkelns död. Visserligen
hade testamentet i själva verket förnyats, som man nu
upptäckt, men det kunde Tom ej haft reda på, eljest skulle
han ha talat om det på sitt medfödda sladderaktiga, lösmynta
sätt. Slutligen var Tom i S:t Louis när mordet förövades
och läste nyheten därom i morgontidningarna, som det
framgick av hans telegram till fastern. Dessa spekulationer voro
snarare en halvt omedveten känsla än utformade tankar, ty
Wilson skulle ha skrattat åt idén att på allvar förbinda Tom med
mordet.
Wilson ansåg tvillingarnas sak vara förtvivlad — i själva
verket nästan hopplöst. Ty han resonerade som så, att om
icke en medbrottsling kunde uppspåras, så skulle en upplyst
Missourijury helt säkert hänga dem; om en medbrottsling
fanns, så skulle detta ej förbättra saken utan helt enkelt ge
sheriffen en person till att hänga. Ingenting annat kunde rädda
tvillingarna än upptäckten av en person, som förövat mordet
för sin egen personliga räkning — ett företag, som såg alldeles
hopplöst ut. Likväl måste man efterspana den person, som
lämnat fingeravtrycken på kniven. Tvillingarna skulle kanske
ej kunna räddas med den personen, men det var alldeles
säkert, att de skulle bliva fällda utan honom.
Så funderade Wilson fram och tillbaka, tänkande,
tänkande, gissande och gissande, dag och natt, utan att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
