- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
131

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJUGONDE KAPITLET.



Till och med de klaraste och mest
fullkomliga omständighetsbevis kunna, när
allt kommer omkring, vara missvisande
och borde därför upptagas med stor
försiktighet. Se till exempel en blyertspenna,
som formeras av en kvinna; om du har
vittnen, så skall du finna, att hon gjort
det med en kniv; men sluter du blott
efter pennans utseende, så kommer du att
säga, att hon gjort det med tänderna.
Ur Pundhuvud-Wilsons
tänkebok
.

Veckorna släpade sig fram, ingen annan vän än Wilson
och tant Patsy Cooper besökte tvillingarna, och så kom
till sist dagen för rannsakningen — den tyngsta dagen i
Wilsons liv, ty med all sin outtröttliga nit hade han icke kunnat
finna något spår eller tecken av den saknade mördaren eller
medbrottslingen. »Medbrottslingen» var den term, han
längesedan i hemlighet godtagit för den personen, icke som om
detta utan all fråga vore rätta uttrycket men såsom
åtminstone möjligen det rätta, ehuru han aldrig kunde förklara
för sig varför tvillingarna icke försvunnit och rymt, som
medbrottslingen gjort, i stället för att stanna hos den mördade
mannen och låta sig gripas där.

Tingshuset var naturligtvis överfyllt och skulle komma
att vara det till rannsakningens slut, ty ej blott inom staden
själv utan även i hela omnejden miltals runt omkring var
detta mål enda samtalsämnet. Mrs Pratt, i djup sorgdräkt,
och Tom, med sorgflor om hatten, hade sina platser nära
Pembroke Howard, allmänna åklagaren, och bakom dem satt
en stor skara vänner till familjen. Tvillingarna hade endast
en vän närvarande att hjälpa deras försvarare att hålla modet
uppe, och det var deras värdinna. Hon satt intill Wilson
och såg så vänlig ut som möjligt. I »niggerhörnet» satt
Chambers och likaså Roxy, klädd i sina bästa kläder och
med sina friköpningspapper i fickan. De voro hennes mest
värdefulla egendom, som hon aldrig skildes ifrån, varken dag
eller nätt. Tom hade anslagit trettiofem dollars i månaden åt
henne allt sedan han tillträtt sitt arv och hade sagt, att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free