- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
133

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Åtskilliga vittnen beedigade, att de hört domaren Driscoll
säga i ett offentligt tal att tvillingarna skulle visa sig vara
i stånd att återfinna sin förlorade kniv, när de behövde den
för att mörda någon. Detta var ingen nyhet, men nu ansågs
det hava varit en sorgligt sann profetia, och en djup
rörelse bävade genom den gravtysta domssalen, när dessa
olycksbådande ord upprepades.

Allmänna åklagaren reste sig och sade, att det kommit
till hans kännedom genom ett samtal som han haft med
domaren Driscoll sista dagen denne levde, att
försvarsadvokaten överfört till honom en utmaning från den person, som
nu står inför skranket, anklagad för mord; att han vägrat
slåss med en lönnmördare — »det vill säga på ärans fält»,
men betydelsefullt hade tillagt, att han eljest överallt skulle
vara redo för honom. Förmodligen hade den person, som
anklagats för mordet, mottagit en varning, att han antingen
måste döda eller bliva dödad första gången han råkade
domaren Driscoll. Om försvarsadvokaten ville låta detta vara
obestritt, skulle han ej påkalla hans vittnesmål. Mr Wilson
sade, att han ej ville förneka det anförda. (Mummel bland
åhörarna: »Det går värre och värre för Wilsons sak».)

Mrs Pratt vittnade, att hon icke hört något rop och ej
visste, vad som hade väckt henne, ifall det ej var ljudet av
snabba fotsteg, som nalkades dörren på framsidan av huset.
Hon sprang ur sängen och ut i hallen alldeles som hon var och
hörde fotstegen skynda uppför förstugutrappan och sedan
följa efter henne, då hon sprang in i vardagsrummet. Där
fann hon de anklagade stående över hennes mördade bror.
(Här föll hon ihop och snyftade. Rörelse bland åhörarna.) I
det hon återtog sitt vittnesmål sade hon, att de personer, som
kommit in bakom henne, voro mr Rogers och mr Buckstone.

Korsförhörd av Wilson sade hon, att tvillingarna bedyrat
sin oskuld och förklarat, att de varit ute på en promenad
och skyndat till huset med anledning av ett rop om hjälp,
vilket varit så högljutt och starkt, att de hört det på avsevärt
avstånd; att de bådo henne och de nyss nämnda herrarna
att undersöka deras händer och kläder — vilket gjordes, utan
att några blodspår märktes.

Bekräftande vittnesmål avgåvos av Rogers och Buckstone.

Det fastslogs, huru kniven funnits; den kungörelse, vari

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free