- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
139

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgjorde »mönstret» i ett »tryck», framträda tydligt och svart
genom att förstärka dem med bläck. För ett oövat öga föreföllo
dessa ömtåliga originalbilder, gjorda av människofingrar på
glasplattorna, tämligen lika, men då de förstorades tio gånger
liknade de ådrorna på ett träblock, som sågats tvärs över
stammen, och det slöaste öga kunde vid första ögonkastet och
på många fots avstånd upptäcka, att det ej fanns två bland
mönstren, som voro lika. När Wilson till sist blivit färdig
med sitt tröttsamma och svåra arbete, ordnade han resultaten
efter en plan, i vilken fortskridande ordning nedifrån uppåt
— efter ålder räknat — var huvuddraget; sedan lade han
till bunten åtskilliga förstoringar, som han tid efter annan
gjort av andra fingeravtryck.

Natten hade flytt och dagen fortskridit ett gott stycke
vid det laget. Då han smakat en bit mat till frukost, var
klockan redan nio och domstolen redo att börja sina
förhandlingar. Tolv minuter senare var han på sin plats, bärande
på sina »tryck».

Tom Driscoll fick se en skymt av »trycken» och stötte
på sin närmaste vän och granne med orden: »Pundhuvud
har ett utmärkt sinne för reklam — tycker att eftersom han
inte kan vinna sitt mål, är det i alla fall ett extra fint tillfälle
att annonsera sina slottsfönsterdekorationer utan kostnad.»
Wilson underrättades, att hans vittnen blivit försenade, men
strax skulle komma, men han reste sig och sade, att han
antagligen icke skulle få anledning att begagna sig av deras
vittnesmål. (Ett roat mummel gick genom rummet — »Det
är en tydlig reträtt! Han giver upp saken utan att slå ett
slag för den!») Wilson fortsatte: »Jag har ett annat
vittnesbörd — och ett, som är bättre.» (Detta framtvang intresse
och väckte ett mummel av överraskning, vari man kunde
spåra ett inslag av missräkning.) »Om det kan förefalla, som
om jag ville överrumpla rätten med denna bevisning, ber jag
att få till mitt rättfärdigande anföra, att jag ej upptäckte dess
existens förrän sent i går kväll och alltsedan dess varit
sysselsatt med att undersöka och klassificera densamma, intill för en
halvtimme sedan. Jag skall nu framlägga detsamma, men
först anhåller jag att få säga några förberedande ord.

Som rätten behagade finna, har det påstående, som
åklagaren givit främsta rummet i sin bevisning, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free