Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domaren, sheriffen och varenda medlem i juryn. Det finnes
knappt en person har i salen, vit eller svart, vars
födelsesignatur jag ej kan framvisa, och det finnes ej en bland dem,
som skulle kunna förkläda sig så, att jag ej skulle kunna
leta rätt på honom ur en mängd av hans medmänniskor och
utan misstag identifiera med tillhjälp av hans händer. Och
om han och jag skulle leva i hundra år, kan jag fortfarande
göra det!» (Åhörarnas intresse fördjupades nu för varje
ögonblick.)
»Jag har studerat några av dessa signaturer så länge, att
jag känner dem lika väl som bankkassören känner sin äldste
kunds namnteckning. Medan jag nu vänder ryggen till, ber
jag att några personer ville ha godheten att stryka fingrarna
genom håret och sedan trycka dem mot en av fönsterrutorna
nära juryn, och att de anklagade sätta sina fingeravtryck bland
deras. Jag ber också, att samma personer eller andra ville
sätta sina fingeravtryck på en annan ruta och låta de anklagade
göra sammaledes, men icke i samma ordning som på den
andra rutan — ty man kunde ju tänka sig, att det funnes en
möjlighet på en miljon att en person skulle kunna hitta på
det rätta avtrycket av en slump en gång; därför önskar jag
bli prövad två gånger.»
Han vände ryggen till, och de två fönsterrutorna betäcktes
hastigt med finlinjiga ovala fläckar, vilka voro synliga endast
för åskådare, som kunde få en mörk bakgrund för dem —
lövverket på ett träd utanför till exempel. Därpå, sedan det
förklarats färdigt, gick Wilson fram till fönstret, gjorde sin
undersökning och sade:
»Detta är greve Luigis högra hand; detta, tre signaturer
inunder, är hans vänstra hand. Detta är greve Angelos högra
hand, här nere är hans vänstra. Låt oss nu se på den andra
rutan; här är greve Luigis, här och här hans brors.» Han vände
sig om. »Har jag rätt?»
En bedövande applåd var svaret. Rättens ordförande
förklarade: »Detta stöter sannerligen på underverk!»
Wilson vände sig mot fönstret igen och fortsatte, i det
han pekade med fingret: »Detta är fredsdomare Robinsons
signatur.» (Applåd.) »Detta, stadsfiskal Blakes.» (Applåd.)
»Detta, John Masons, juryman.» (Applåd.) »Här är
sheriffens.» (Applåd.) »Jag kan ej namngiva de andra nu men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
