Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mumu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUMU 17
efter Tatjana. Och sedan,
hvilken äkta man skulle han väl bli?
Men å andra sidan behöfver
endast denna satan, gud förlåte mig,
erfara att man bortgifter Tatjana
med Kapiton, för att han skall
krossa alt i hela huset,
sannerligen, det kommer han att göra.
Huru skall man delgifva honom
det; en dylik satan, gud förlåte
mig, bringar ingen till förnuft...
Så sant jag lefver» ...
Kapitons inträde afbröt tråden
i Gavrilos betraktelser. Den
lättsinniga skoflickaren trädde in, slog
händerna tillsamman, lutade sig
vårdslöst mot väggen vid dörren,
korsade högra benet öfver det
venstra och runkade på hufvudet.
»Nå, här är jag. Hvad befalls?»
tyktes han vilja säga. Gavrilo
kastade en blick på Kapiton och
trummade med fingrarna på
fönsterbrädet. Kapiton knep sina
blyfärgade ögon ihop, men sänkte
ej blicken och log’ till och med,
strykande sitt tofviga linhår med
handen. »Nå, det är ju jag. Hvad
gapar du på?» tyktes han tänka
för sig.
— Du är mig en vacker pojke,
sade Gavrilo och teg. — En
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
