Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Om äkta skådespelarekonst och dess inflytande på öfriga former af muntligt föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i svunna dagars sed och samlif, huru det lyste,
fördunklades och kanske åter i nya former bröt fram i dess
historia under skilda tider – med ett ord en spegelbild,
som tydligare än något annat uppfostringsmedel är i stånd
att lära ett folk hvad det hos sig själft bör älska och hvad
det bör sky eller bättra. En nationalteater är en
uppfostringsanstalt, som på åskådningsundervisningens väg bibringar ett
folk den själfkännedom, som är en nödvändig förutsättning
för all verklig själfutveckling. Men en nationalteater är
ännu något mera. Den äkta skådespelarekonsten är, som
redan är antydt, den högsta formen af det muntliga
föredragets konst, emedan endast densamma är i stånd att
fullständigt förfoga öfver de menskliga uttrycksmedlen, icke blott
språk och röstton, utan äfven minspel och åtbörd. Men just
därför att denna konst är i stånd att fullständigast gifva
uttryck åt inre tillstånd, så måste alla öfriga former af
föredragskonst blicka upp till den dramatiska konsten,
visserligen icke i hvarje fall som sin förebild, men som sin lärare
och mästare. Icke minst gäller detta om språkets
uttals-sätt, dess ljud och rytm. Ett folk, som älskar sitt språk,
måste tillse, att denna dess dyrbara egendom icke blott
vetenskapligt omhuldas, utan också erhåller den praktiska
rykt och vård, som visserligen i första rummet åligger det
bildade hemmet och skolan, men som först når sitt
fullständigaste och mest konstnärliga uttryck i och genom en
konstnärligt utvecklad nationalteater.
Nu till sist en praktisk fordran. Vi ega i Sverige en
skådespelarekonst, som förnämligast lyser i det franska
skådespelet. Men vi ega ingen nationel teater i samma mening som
de flesta öfriga kulturfolk, emedan vi ej ega någon nationel
dramatisk literatur, som i konstvärde kan mäta sig med de
öfriga kulturfolkens, icke ens Danmarks eller Norges. Vår
svenska kungliga talscen måste i regeln lefva på utländska lån
från Frankrike, Tyskland, Spanien, Danmark, Norge o. s. v.
och hemtar endast undantagsvis och i ringa mängd sitt guld
ur svenska grufvor. Orsakerna till detta nedslående
missförhållande kunna vara mångahanda, men en synes vara
oomtvistlig. Sveriges hufvudstad är icke i samma grad som
andra länders hufvudstäder brännpunkten för folkets andliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
