- Project Runeberg -  Det muntliga föredragets konst /
34

(1890) Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Om det svenska predikstolsföredraget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ton, när det gäller att röra hjärtan, det andaktsfulla
bedjandets ton för böneorden o. s. v. Han åsyftar dock att
åstadkomma en verkan, men då han ej förstår att framkalla,
denna medelst naturliga uttrycksmedel, så tar han för detta
ändamål sin tillflykt till onaturliga. Han hängifver sig med
andra ord alltefter sitt skaplynne åt någon af de inom
kyrkan af ålder gängse arterna af predikoton: den skrikande
och dundrande, den kvidande eller slutligen den
predikstolskonverserande. Alla dessa tre föredragningssätt äro
mekaniska, emedan framställningstonen ej skiftar alltefter
innehållets olikhet, utan utgör en liksom på förhand uppgjord
form, i hvilken allt slags innehåll skall inpassas; men så väl
skrik- som jämmertonen kännetecknas ytterligare däraf, att
den ej är naturlig talton, utan består af ett fåtal och sålunda
enformigt återkommande mollartade sångtongångar eller hvad
engelsmännen så betecknande kalla »singsong», hvartill
slutligen kommer, att denna enformiga jämmermelodi ofta erhåller
en mer eller mindre stark nasal klangfärg, så vida den icke
rent af urartar till snöflande[1]. I denna enformiga, mekaniska
framställningston uppläser presten nu sitt koncept utan afseende
på dess innehåll och utan andra tonskiftningar än sådana,
som kunna åstadkommas medelst starkare och svagare, högre
och lägre ton inom samma klangfärgsområde. I denna
onaturliga läston ligger en af de förnämsta orsakerna till den
plågsamma sömntyngd, som vidlåder så mången ärlig och
välmenande svensk predikan.


[1]
Att döma efter de exemplar af Edisons förbättrade fonograf, som,
under innevarande år låtit offentligen höra sig så väl i hufvudstaden som i
landsorten, lemnar den snillrika uppfinningen ännu mycket öfrigt att önska.
För vetenskapliga ljudundersökningar är instrumentet ännu föga lämpligt, och
äfven dess praktiska användning torde komma att blifva uti icke ringa mån
begränsad på grund af de biljud särskildt af nasal klangfärg, som vanställa
de reproducerade tal- och sångljuden. Emellertid är fonografen äfven i sin
nuvarande form mycket lärorik. Sålunda t. ex. hörde vi en af nämda
fonografer återgifva ett föredrag, i hvilket den s. k. »predikotonen» framstod i en
nästan typisk fulländning. Men så väl de egendomliga tongångarna som
snöflandet voro därjämte så bjärt färgade af fonografens egna biljud, att
föredraget, ehuru fullt allvarligt menadt, framstod nästan som en dräpande satir
öfver både den onaturliga och komiska sidan i denna art af predikstolsföredrag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/muntliga/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free