Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Ljudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frambringas af en ljudande stämgaffel närmast kan jämföras
med hvad som ter sig för ögat, då såpbubblan samtidigt
vidgar sig åt alla sidor[1].
Liksom rörelserna på vattenytan kunna luftdallringarna
vara icke blott enkla och sammansatta utan äfven likformiga
och olikformiga. Enkla likformiga ljudvågor, som efterträda
hvarandra under en viss grad af hastighet, utgöra
förutsättningen för hvad vi kalla ton, sammansatta likformiga
ljudvågor bilda åter en klang. Enkla toner förekomma i naturen
endast tillnärmelsevis, t. ex. i hvisselljudet. Den musikaliska
tonen är sammansatt. Så t. ex. dallrar en vid ett musikaliskt
instrument spänd sträng, dä den anslås, icke blott i hela sin
längd, utan samtidigt äfven i hvardera af sina hälfter,
tredjedelar, fjärdedelar o. s. v. Svängningshastigheten i strängens
olika delar står emellertid i ett bestämdt förhållande till
svängningshastigheten i strängen, betraktad såsom ett helt,
så att antalet svängningar i strängens hälft är det dubbla, i
dess fjärdedel det fyrdubbla af antalet svängningar i hela
strängen under t. ex. en sekund o. s. v. På antalet
svängningar under samma tidsenhet beror tonens höjd. Ju flere
svängningar, desto högre ton. I klangen från en dallrande
sträng ingår sålunda en mängd högre och lägre toner, af
hvilka den lägste och starkaste, som frambringas af
svängningarna från strängen i hela dess längd, kallas grundtonen,
de öfriga, som äro högre och svagare, kallas öfvertoner.
Vissa af dessa öfvertoner stå i ett harmoniskt, andra i ett
disharmoniskt förhållande till grundtonen, och alltefter det
sätt, hvarpå en eller flere af dessa öfvertoner förstärkas eller
försvagas i förhållande till hvarandra och grundtonen, ändras
ljudets kvalitet eller klangfärg (timbre). En tons styrka
bestämmes af ljudvågornas svängningsvidd eller amplitud.
Buller eller sorl kallar man det ljud, som frambringas af
dallringar eller ljudvågor, som äro oregelbundna både med hänsyn
till styrka och återkomsttider. En stor mängd af de ljud, som
träffa vårt öra, äro blandningar af musikaliska och omusikaliska
ljud, af toner och sorlljud. De ljud, som frambringas af
menniskans röstverktyg, äro antingen musikaliska eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
