Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Det menskliga andnings- och röstverktyget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luftstrupens inre väggar beklädas af en slemhinna, som
fortsattes å ena sidan uppåt genom svalget och näskanalen
och å andra sidan nedåt genom luftstrupens förgreningar.
Slemhinnan är betäckt med en mångfald fina körtlar,
hvilka afsöndra den sega vätska eller det slem (mucus), som
håller hinnan fuktig, och den är slutligen försedd med en
oändlig mängd fina hår, flimmerhår (cilia), hvilka äro stadda
i en ständig fram- och tillbakagående rörelse, genom hvilken
slemvätskan i sin ordning hålles i en liflig rörelse och blir
jämnare fördelad.
Struphufvudet.
Struphufvudet, som utgör luftstrupens öfversta del, är
nedåt cylindriskt, men vidgar sig uppåt, närmast liknande en
tratt, hvars större öppning blifvit mer eller mindre böjd i
triangelform. Detta så väl med hänsyn till byggnad som
verksamhetssätt lika underbara centrum i den menskliga
röstapparaten är till sin stomme väsentligen sammansatt af flere
brosk, förenade medelst muskelband och satta i rörelse af
talrika muskler. Struphufvudets muskler indelas vanligen i
yttre och inre. De förnämsta af Struphufvudets brosk, hvilkas
från grekiskan lånade benämningar häntyda dels på deras
likhet med andra föremål, dels på deras läge och ändamål,
äro: ringbrosket (cartilago cricoidea), sköldbrosket (cart.
thyreoidea), struplocket (epiglottis), kannbrosken eller
pyramidbrosken (cartilagines arytænoideæ).
Ringbrosket är beläget på lufts Irupens Öfre rand och utgör liksom
den grundval, på hvilken struphufvudets byggnad är uppförd. Det liknar
en signetring med den smalare delen framtill och den bredare, som
motsvarar själfva signetet, baktill, där brosket är ungefär fyra gånger högre
än på framsidan.
Sköldbrosket, så benämdt, emedan det utgör liksom ett skydd
för Struphufvudets inre finare delar, består af tvenne i vinkel mot
hvarandra stälda skifvor förenade genom ett smalt mellanstycke. De i en
sådan ställning befintliga broskskifvorna bilda det rörliga utsprång, som,
kändt under namnet »Adamsäpplet»[1], kan med både syn och känsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
