Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Andningen ur helsovårdens synpunkt. Den s. k. presthalssjukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därigenom, att luftströmmen våldsamt pressas fram genom
röstspringan samtidigt med att det ofvanom liggande
resonansrummets väggar göras liksom hårdare, hvilket ur rent
akustisk synpunkt har till följd, att en del disharmoniska
öfvertoner, som åtfölja grundtonen, förstärkes, och hvilket i
sin ordning ger upphof till det rassel eller de omusikaliska
biljud, som åtfölja skriket. Den skrikande menniskorösten
har därför en klangfärg, som erinrar om ljudet i vissa
skrällande blåsinstrument, hvilkas mindre elastiska väggar gifva
upphof till förstärkta disharmoniska öfvertoner. Men denna
förändring af resonansrummets väggar kan endast
åstadkommas genom en mer eller mindre onaturlig
sammandragning af dithörande muskler, hvilken blir alltmera ansträngd
i mån af den tilltagande tröttheten. Svalgets muskellager
utsättas härigenom för stockning i kärlen (kongestion) samt
uppsvälla, och vid fortsatt ansträngning framträda de
välkända sjukdomsföreteelserna: det småknottriga utslaget i
svalgets väggar, fortvarande retning i slemhinnan (»kronisk
irritation af mucosan»), uppsvälda mandlar och förlängning
af tungspenen, liksom en illa vårdad inflammation på grund
af förkylning hade härjat dessa väfnader. Hvarje betydligare
röstansträngning vållar dessutom en större eller mindre grad
af smärta. Dessa företeelser känneteckna den s. k.
presthalssjukan, och under ett mera utveckladt sjukdomsstadium
kunna fortsatta röstansträngningar leda till lungförtätning och
hjärtlidande. Det närmare förloppet vid presthalssjukan är
följande.
De otaliga små körtlar, som betäcka svalgets och
Struphufvudets väggar, och hvilkas uppgift är att afsöndra den
vätska, som håller slemhinnan fuktig och mjuk, börja svälla,
hvilket innebär, att deras öppningar tilltäppas och deras
vätskor stockas. Sedan denna svallning nått en viss höjd,
sprängas de, hvarvid vätskan flyter ut. Men denna är nu
vorden tjock och seg, hvarför den blir fastsittande i körtelns
sprängningshål eller nedhänger från detsamma liknande en
tråd. Nu inställa sig retning, hetta och smärtor af olika
slag, åtföljda af korta hostanfall.
Det är emellertid icke blott presten, utan kanske lika
ofta klockaren, icke blott läraren och skådespelaren, den
i felaktig skola utbildade sångaren, utan också hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
