Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Näsandningen och dess förnämsta betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märkvärdigt sätt ingå i indianens medvetande. Att skratta med
full hals eller med vidöppen mun ar sålunda enligt hans
åsikt i hög grad oskönt, hvarför glädjen under normala
förhållanden endast verkar på hans läppmuskler så, att ett
leende med tillslutna läppar, men aldrig något skratt uppstår,
hvilken egenhet särskildt lägger sig i dagen, om man
iakttager ansiktsuttrycket hos en flock indianer, som betrakta
något lustigt skådespel, och därmed jämför de vidöppet
gapande munnarne hos en samling hvita under samma
förhållanden. På grund häraf betecknar indianen den hvite
mannen icke blott med namnet »blekansikte», utan äfven
med det vida smädligare epitetet »svartgap».
Bland de många, som förordat näsandningen, må icke
förglömmas den gamle filosofen Immanuel Kant, författaren
till den af Hufeland så högt skattade skriften »Om själens
kraft vid botandet af kroppsliga sjukdomar». Kant intygar,
att han så vant sig vid detta sunda andningssätt, att han
vaknade äfven ur sin bästa sömn, så snart han därunder
råkat öppna munnen. Helst ville han också promenera i
fria luften ensam för att icke frestas att tala och därigenom
nödgas till inandning genom munnen.
Catlin fäster uppmärksamheten på det faktum, att en
person, som andas med tillsluten mun eller genom näsan,
kan utan olägenhet vistas i ett af giftiga gaser uppfyldt
rum en vida längre tid, än om han låter den skadliga luften
inströmma genom munöppningen. Vidare påstår han sig
under sina forskningsresor hafva erfarit, att om en person
med öppen mun står lutad öfver en dödad skallerorm, så
förnimmer han förgiftningssymptom, hvilket däremot icke
inträffar, om personen andas med tillsluten mun. Med denna
senare uppgift må nu förhålla sig huru som helst, så
kvarstår dock det faktum, att arbetare i fabriker och grufvor,
där giftiga gaser utvecklas, gärna under arbetet binda ett
kläde för munnen, emedan de gjort den erfarenheten, att
den giftmängda luften är lättare att fördraga under
näsandning, än då den inandas genom munöppningen.
Den berömde engelske naturforskaren Tyndall säger i
fråga om näsandningen, att om han kunde gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
