Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Röstens utbildning och vård
- Regler för andningen under föredraget
- Historiska upplysningar om andhemtningens s. k. stora hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakåt, utan att vägen mellan mun- och näsrummet är
spärrad genom gomseglets tillbakadragning, så går största delen
af luftströmmen ut genom näskanalen, hvilket ger upphof
till den s. k. nästonen. Luftströmmens riktning kan
kontrolleras medelst den kittling eller den kyla liksom vid ett
svagt luftdrag, som förnimmes på luftströmmens
anslagningsställe[1]. Luftströmmens riktning mot den öfre tandvallen
medför slutligen den fördel att underlätta den sjungandes
eller talandes sträfvan att på tillbörligt sätt öppna munnen
och reglera läppmusklernas för ljudbildningen så viktiga
verksamhet.
*
Historiska upplysningar om andhemtningens s. k.
stora hemlighet.
Från Talmas ungdom berättar Ernest Legouvé i sitt
lilla intressanta arbete »L’art de la lecture» följande drag.
Den store skådespelaren märkte till sin ledsnad, huruledes
han efter utförandet af vissa maktpåliggande scener blef i
hög grad utmattad af röstansträngningen. En gång efter
framsägandet af några mycket ansträngande repliker ur
Diderot’s »Pére de famille» stod han stödd mot en kuliss
och »flåsade som en oxe», då han bemärktes af en bland
teaterns storheter, Molé. »Dumhufvud!» utropade Molé.
»Och den vill spela tragedi! Kom till mig i morgon, så
skall jag lära dig att vara passionerad utan att mista andan.»
Talma instälde sig på utsatt tid, men antingen läraren
saknade lärareförmåga eller lärjungen läraktighet, så blef
undervisningen utan åsyftad verkan. Men vid Théâtre
Français fanns vid samma tid en skådespelare vid namn Dorival,
som icke utan en viss framgång utförde tragiska roller.
Dorival var mager, sjuklig och fysiskt svag, men detta oaktadt
syntes han aldrig uttröttad efter en ansträngande roll. »Huru
[1]
Jfr Guttmann, Die Gymnastik der Stimme, 4 Aufl., Leipzig 1882, s. 219 o. följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/muntliga/0110.html
